Efter fyra timmars sömn lite frukost, lunchfodring och rastning av Doris var det dags igen.

Det var dock ett tag sedan pga våra krämpor. Min valnöt var inte så väldigt alert idag, men vi finslipade på det vi gått igenom tidigare och rätade ut en del frågetecken.

Vilda kämpade på trots ganska tungt underlag i form av blöt gräshage.

Vi fortsatte med böjningar, ökningar och minskningar av volter med hjälp av sidvärtesförflyttningar. Vilda strävar åt höger i båda varven. Därför är det svårt att öka volten i höger varv och att minska i vänster. Samtidigt böjer hon sig lättare åt vänster än åt höger och jag själv hamnar som sagt med mer tyngd på höger än vänster sittben. Jag måste därför anpassa ridningen efter detta genom att göra lite olika beroende på vilket varv, förutom att komma ihåg att "fylla på mer sand" i vänster ben. Jag måste också komma ihåg att inte lätta ur sadeln vid halter och nedsaktningar.

Vi repeterade även att flytta framdelen och flytta bakdelen. Där har vi en del att träna på. Vilda vill helst inte flytta rumpan och jag har en benägenhet att försöka hjälpa till med tygeln vilket gör att hon svänger in istället för att stå still med frambenen.

Det gick riktigt bra att växla mellan skritt, trav och halter idag. Hon är mer lättövertalad nu och lyssnar snabbt på hjälperna. Men Vilda är Vilda och sådant som är lite jobbigt eller svårt försöker hon slippa, men med mycket beröm och genom att växla till sådant hon gör med lätthet så behåller vi det positiva och slipper att jobba mot varandra.

Det blev inga bilder idag heller och det var helt mörkt när vi avslutade lektionen.

Vilda har verkat lite trött det sista och jag hoppas att det inte är luftvägarna som spökar. Hon har inte hostat på ett tag, men stod långt bak med bakbenen efter lektionen. Fast bakbenen fick jobba en del i dag så det kan vara lite träningsvärk.

Marko är nu pulsfri och tjärdreven verkar sitta ordentligt. Båda hästarna verkar något fastar i magarna nu. Vilket är skönt. Har tvättat svansar till förbannelse och mockat tung blöt träck ett tag. Blåbärsproviva är toppen förutom när man fått hästpussar här och var. Har till och med blåbärsfläckar på ytterdörren till huset...

Ikväll lät jag boxen vara öppen vilket känns jätteskönt. De står största delen av natten inne ändå och jag behöver inte känna mig stressad på morgonen. Om nu Vilda har lite trassel i luftvägarna så mår hon bättre av att ha dörren öppen. Båda håller nu stenhårt på sitt eget hönät och det går galant att kratsa hovarna (till och med på Vilda) när de får sitt kvällshö. Det känns lovande inför Vildas bantning att Marko inte verkar vilja dela med sig av sin mat.

I brist på nya bilder på hästarna kommer här en på Doris från familjedagen på Orust hundägarförening.

Ha en bra kväll alla!

Hej på er!

Det blev en lätt förvirrad tur på Vilda i söndags. Förvirringen stod väl jag för i vanlig ordning och då blir Vilda lite motsträvig. Det blir så ibland när matte saknar en riktig plan eller i detta fall ändrade planen pga att ett oväder såg ut att närma sig. Det blåste kuling och matte kände inte riktigt för att hamna i regn och mörker mitt i skogen. Det är lätt att glömma hur fort det blir mörkt på eftermiddagen.

Jag kunde i alla fall konstatera att hon inte hostade. Hon verkade dessutom som vanligt vid sadlingen och stod normalt i stallgången. Läs normalt för Vilda. Hon står alltid lite snett och hänger med ena sidan när väl sadeln skall på. Jag vet inte om hon gör det för att hon vill ha sadeln snett eller om hon har ont, men det tror jag inte. Jag rätar upp henne och ibland står hon kvar så. Det blir alltid lite meck innan sadeln ligger rakt. När det gäller ridningen så säger tränaren att vi båda strävar åt att vilja ha mig för mycket på höger sida. Så när jag rättar till mig så ser Vilda till att få mig dit igen...Vi är lite sneda men det skall vi nog råda bot på med den centrerade ridningen.

Jag gav timjan och bovete i ett par dagar till och slutade sedan, men igår hostade hon dock utan ansträning i hagen, attans!

Hon är dessutom lös i magen och jag tycker att jag mockar mest hela tiden. Det går åt mängder av torvmix.

Igår gjorde jag en gröt av bovete, honung och timjan som jag skall ge tills jag är hundra på att hon slutat hosta. Hon fick dessutom Proviva i två omgångar och i rejäla mängder. I morse var det flera mer fasta högar.

En som ville vara med och mocka häromdagen. Men matte hade lite bråttom och satte för skottkärran. Den annars så fege Marko kollade både om han kanske kunde klämma sig mellan dörrkarmen och kärran eller kanske till och med kliva över. Hmm, det där sista hade väl varit bra hoppträning men matte fick avstyra det hela för säkerhets skull.

Marko verkar ok förutom lite puls till och från men det blir allt bättre.

Han är dessutom efter allt pillande med hovar, instängning och annat väldigt mycket lugnare. Han äter ur sitt hönät med ro trots att det dinglar fram och tillbaka när han drar ut hösilageklumpar ur det. Hakarna på hans nät gnisslar dessutom en hel del. Stirrepelle börjar kanske inse att det är få saker i världen som äter hästar (Tala inte om för honom att det finns tyskar;))

Gjorde en blunder i förrgår och försökte väga en liten bal med hösilage på min älskade hövåg från Börjes. Inte smart nu är den sönder. Personvågen har fått flytta ut i stallet (tillfälligt;)). Inte den första saken som fått flytta ut dit men som borde vara hemma. Tror nog fler känner igen det där;)

Nu känns det som om den mesta tiden gått åt till att vårda hästarna. Det hade ju varit kul om vi kunde göra lite annat med. Dagarna är så korta nu, men visst det finns pannlampor. Inte riktigt samma grej bara.

Idag skiner solen och påminner om hu skitigt hemmet blivit nu när jag jobbat lite mer än vanligt och mellan jobbnätterna har det mest varit hästvård på schemat. Doris har varit uttråkad både på vädret och på att matte sovit på dagarna. Hon anpassar sig dock och sover när jag sover.

Denna soliga dag skall jag njuta. Först på tur är promenad med Doris och efter vattenpåfyllning till hästarna är dagen ett oskrivet blad, Skönt!

Ha en bra dag alla!

Denna dag bestod i att väcka liv i gamla Bettan, vår lilla trogna lastbil född 1976. Den större täckta lastbilen har gått sönder.

Det blev en tur till Dingle för att hämta små hösilagebalar.

Smart som jag är så hade jag utrustat mig med gummistövlar, vilka numer ingår i min dagliga outfit. Resten av outfiten var tyvärr inte den vanliga i vattentätt material så efter att ha baxat omkring 80 balar på flaket var både jag och Mats dyblöta och kalla.

Smart också att jag inte fixade pallar att byta med så vi slapp baxandet...

Nu har hästarna mat, på flaket i alla fall.

Det fanns en analys på den tidigare skörden från samma vall så den har jag nu räknat om då det är främst proteinet som sjunker (efter viss efterforskning tog jag reda på detta och ungefär hur mycket det sjunker).

Lite smart trots allt får jag nog säga för nu räcker det med utgifter för foder och analyser.

I vilket fall så blev uträkningen i det närmaste perfekt och enda tillägget förutom vitaminer och mineraler blir lusern till Marko i lagom mängd. Inget ont...

Det känns toppen att kunna ge enbart grovfoder. Det mår hästarna bäst av.

De är lite taskiga i magen efter foderbytet men inte värre än att Vilda bajsar komockor. Marko har mer blandad kompott. Jag glömde Provivan igår, aja baja. Så fort magarna verkar mer stabila skall jag smyga in det nya hösilaget som ser jättefint ut.

Det var meningen att vi skulle till Gbg på kvällen men det blev inställt, så nu sitter jag och dricker julmust, knaprar pepparkakor, räknar foderstat. Riktigt mysigt med levande ljus blev det när det var elavbrott en stund.

Doris älskar pepparkakor. Hoppas hon blir snäll av dem;)

Idag känns allt helt ok trots vädret och att Marko fortfarande har lite puls i höger fram. Imorgon skall Vilda få en tur så jag kan utvärdera ev. hosta.

Ha en mysig lördagkväll alla!

Nu är vi äntligen av med bandagen.

Marko hade en hovböld på höger fram som var attans seg på att komma ut. Hovslagaren var här och verkade båda hästarna i måndags och på kvällen hade Marko puls och var varm på även den vänstra. Det var där han hade en hålvägg som jag drevat och därefter hade pulsen lagt sig i några dagar. På tisdag morgon gick han orent på vänster och stod och fördelade vikten mellan frambenen när han vilade.

Det blev omslag och hemgjorda "boots" på båda fram.

Sedan började jag fundera på fångkänning. Hovbölden hade ju inte kommit ut och han har ju fått en del att äta för att ha något att göra när han stått i boxen.

Jag skippade lusernet och betforn på tisdagskvällen och tog bort saltstenen.

På onsdagen ringde jag både hovslagaren och veterinären. Ingen av dem trodde på fång men vi alla var överens om att han borde få röra sig mer då han stått i boxen eller den lilla grusade hörnan i över en vecka nu. Problemet är dock de leriga hagarna.

Hovslagaren tyckte att omslagen skulle vara kvar på och veterinären sade: "Bort med skiten" Hon menade att bölden kommer ut ändå och har det inte hänt något på så många dagar så kunde han lika gärna vara utan. Den andra hoven rådde hon mig att fortsätta dreva gärna med lin istället för bomull.

Började dagen med att åka och hämta plaststolpar i sommarhagen och stängsla bort leriga områden i den torraste delen av vinterhagen. Stängslade en gång från boxen för att slippa ta ut och in hästarna ur hagen via grusvägen. Kruxet var att få Vilda på rätt sida om det nya stängslet.

Med hjälp av en höhög gick det fint. Här är Marko i sin lilla fålla och Vilda på rätt sida om tråden.

Jag hade dragit på Marko "galosherna" och tänkte att han han gå med dem tills jag märker hur skitiga omslagen blev och ta av dem till kvällen.

Så öppnade jag fållan. Hurra vad de blev glada.

Jag fick slänga mig åt sidan när ångloket Marko kom galopperande på grusgången. Det är ganska smalt där. Jag hade öppnat mot stora hagen där de måste gå över en smal bro. Men stirrepelle fattade inte det så de galopperade bara fram och tillbaka på den smala gången. Jag fick lägga höspår och då fattade Vilda som gjorde bocksprång, lyfte svansen och frustade som en drake. Hon fick igång Marko som försökte springa lika fort i sina hala dojor. Min puls gick upp och jag befarade att han skulle bryta benen av sig när han gled runt på det blöta gräset.

Det blev att ta in honom och av med allt från hovarna. Och då såg jag att hovbölden spruckit vid kronranden och ingen puls på höger. Han måste ökat trycket när han sprang och hjälpt naturen på traven för innan hade han puls.

Den andra hoven var varm och lite svampig vid kronranden på samma sida som hålväggen och precis på samma ställe som på den högra. Förmodligen en hovböld där med. Men efter konsultation med hovis igen så kom vi fram till att låta den ha sin gång utan omslag för annars blir det samma sak igen.

Det som varit positivt med det hela är att till och med Vilda accepterar att vara instängd om natten. Dock får jag inte vänta för länge med att öppna efter frukost för då försöker hon sparka sig ut, lilla Houdini. För länge är lika med när hönätet är tomt.

En annan sak är att Marko lärt sig äta ur nätet utan att vara rädd när det "rör" på sig.

Nu kan jag alltså stänga under natten när det är lerigt och tråkigt väder för att hovarna skall få vila. Kanske kan det vara bra för Vildas ständigt återkommande hålväggar med.

Veterinären tyckte att han skulle ha boots fram i hagen under vintern då det verkar bli en lerig vinter i år. Men jag är litet tveksam till att boots dygnet runt. Det blir väldigt tätt och risken är att han får mugg istället. Jag hoppas att min lösning funkar bättre.

Den boot jag beställde från Hovbalans.com var tyvärr för liten och det fanns bara en storlek där. Tyvärr verkar de ha angett yttermåttet. Så infernaliskt dumt. Kan dock varm rekommendera Hovbalans och Iota som har det. Bättre service får man leta efter.

Äntligen kan jag slappna av lite när det blivit mindre passning av uttråkad Marko och bandagering.

Det är väldigt skönt att nu kunna öppna boxen i samband med att de får frukost och slippa passa dem (särskilt Houdini). Utsläppet sköter de ju själv sedan.

Markos hovar blir ompysslade när de kommer in på kvällen och då står han ju torrt hela natten sedan. Vilda är dock en annan femma. Den damen stör man inte i  kvällsmaten;)

...och lyssna på min kropp som igår sade till mig: -Ta det lugnt, detta genom att förse mig med en huvudvärk som hette duga och som jag direkt kände igen som bihåleinflammation. Jag har en benägehet att få det en eller ett par gånger per år.

Hovslagaren hittade en hovböld som var på väg att mogna, vilket var skönt då är det ju inget värre.

Pga leriga hagar måste Marko stå inne tills han är symtomfri och sedan gå i en torr hage. Hmm, var jag nu skall hitta den. Har idag inspekterat våra hagar och enda hyfsat torra stället är ridbanan där det har regnat ned mängder med ekollon. Så då är frågan om jag skall ut och försöka plocka upp dem eller hitta en torr del i vinterhagen att stängsla in?

Gårdagmorgonen började mindre bra då denna syn mötte mig när jag skulle ut och ge de "instängda" hästarna frukost:

Houdini- Vilda, tänkte jag, men såg sedan att jag inte haspat ordentligt då det finns två lägen på haspen. Jag hade till och med tagit en bild på kvällen på boxdörren och inte sett detta.

Jag vet inte hur länge hästarna varit ute, men det kan ha varit hela natten efter höet tagit slut. Bandaget var i alla fall helt lerigt, visserligen mest på utsidan vilket jag märkte när jag bytte, men, men då var det ju redan av.

Lite huvudbry för hur jag skulle kunna sysselsätta Marko i boxen hade jag eftersom han varit livrädd för hönätet och halm har vi ingen. Men såg att han tjuvåt ur Vildas hönät och det gick finemang hela dagen igår att äta ur nätet. Han äter dessutom lite i perioder och inte som Vilda som är klistrad vid nätet tills det är tomt. Marko funkar alltså att ge fri tillgång.

Ovan som jag är vid att ha hästarna instängda så blir jag väldigt rastlös och springer och kollar Marko hela tiden. Jag känner mycket tryggare med att de går ute dygnet runt. Säkert bara en vana.

Igår tog han det hyfsat med ro och Vilda får bara gå i hagen närmast ladugården för att han inte skall bli alltför orolig. Däremot vill jag inte ha henne för nära boxen då hon är en pillfia utan dess like och skulle säkert försöka låsa upp dörren för Marko.

Idag är han mer rastlös och boxvandrar, gnäggar, sparkar på boxdörren med framhovarna samt krubbiter trots hönätet. Kanske ett friskhetstecken. Idag har jag inte känt någon puls i benet men däremot hade han puls i båda fram igår kväll, samt var lite varm även över den vänstra framhoven. Idag känns den helt ok igen.

Jag tror att han blir mindre orolig om jag inte springer och kollar honom hela tiden för matte kan ju betyda utsläpp...

Mockningen klarade jag av igår tack vare att han ändå hade gått ur boxen. Idag vet jag inte riktigt hur jag skall kunna få in skottkärran utan att han sticker ut. Ett alternativ är att dra på skyddsdojan som jag tillverkat av en regnhuva, och låta honom komma ut precis utanför boxen där det inte är helt torrt men inte så djupt. Risken är dock att han vägrar gå in igen och står han utanför för länge så tar han nog sönder huva och bandage i gruset.

Det är inte förrän man använder sakerna man märker vad som fungerar bra och mindre bra. Boxdörren borde ha varit hängd åt andra hållet. Det hade varit lättare att släppa ut en häst åt gången då. Nu är det ont om plats och hästen måste ha tillräckligt öppen dörr för att kunna vända. Det är tur att Vilda som är den som får bli utsläppt är orädd och snabb att springa ut. I morse gick det galant.

Efter att ha sprungit som en orolig höna igår och kollat till Marko varvat med små korta koppelpromenader med Doris bestämde jag mig för att vila en timme på soffan.

Då ringde telefonen. Det var en granne som träffat på två lösa hästar i området. Han undrade vems de var. Det var de hästarna som går i hagarna jämte vår vinterhage, men jag hade tydligen fel när jag hänvisade till den jag trodde var ägarens pappa som jag tror äger marken.

Jag, en av styvdöttrarna och hennes pojkvän stack ut med morötter och grimmor. Vi träffade på hästarna ganska snart, men de fortsätte trava längs grusvägen för att ibland vända sig om och glo lite på oss. Min hjärna gick på högvarv för att komma på vilken hage längs vägen vi skulle kunna lura in dem i.

Älgarna har rivit staketet på vår sommarhage. Jag slängde ett öga på en annan hage där en granne haft lånehästar och hagen var tom samt hel. Jag öppnade den för att förbereda även om hästarna passerat. Samtidigt slog jag en signal till de som äger gården dit hästarna verkade styra sin kos, eftersom den gränsar till en större väg. Jag bad dem gå ut och spärra vägen. Fick då reda på att en bil var på väg från andra hållet, vilket var tur, för hästarna vände upp mot en grusväg och in på en tomt i stället. Jag knackade på och den unga tjejen som haft lånehästarna öppnade, sprang ut och hämtade en spann kraftfoder.

Hästarna stod nu vid gaveln på huset vid ett äppleträd och funderade.

Jag fick reda på att det var stängsel mot skogen bakom i just den hörnan. Tjejen och styvdotterns pojkvän som fått med sig Vildas grimma skickade jag runt huset från ena hållet medan jag gick åt andra hållet mot hästarna.

Styvdottern fick order om att spärra grusvägen och göra sig STOOR om hästarna skulle försöka komma förbi henne.

Jag fick mutat den ena misstänksamma hästen med morotsbitar och på med grimman. Den andra blev lite orolig men höll sig nära kompisen och gick sedan fram och körde ner mulen i krafthinken. Jag lämnade över "min" häst till "pojkvännen" som fick hålla ett extra grepp om grimman som var lite för stor. Tog en näve kraft ur hinken och fick på häst nr 2 grimman.

Sedan tog vi ned hästarna till hagen som jag öppnat och kollade att det var ok att de kunde gå där så länge. Jag sprang sedan ned till gården för att kolla om ägarna var lokaliserade. Det var de.

Då kom en bil och den skulle tydligen innehålla hästägarna. Det var ett äldre par som tydligen fött upp den ena hästen men lånat ut den. Den riktiga ägaren var kontaktad och skulle komma så fort som möjligt. Paret hade grimmor med sig, men jag avrådde dem från att släppa hästarna i deras gigantiska hage då min misstanke var att älgarna rivit staketet någonstans.

Ganska snart dök ägaren upp med transport och hästarna skulle få komma hem till stallet.

"All`s well that ends well", puh. Men jag blev lite piggare en stund i alla fall;)

Ja nu är vi tre med tassar i förband.

Marko haltade på höger fram igår. Han var varm över kronranden och hade puls. Ev en hovböld. Han kan också ha vrickat till sig i leran.

Han fick arnikagel över kotan och kronranden samt jodopaxomslag på hoven.

Jag blev helt förundrad över att min lille hispepelle klarade både att spola benen(visserligen med waggawashborsten) och att få hoven inlindad i flera lager och silvertejpad. Det som inte går att laga med silvertejp...

Det blev inte världens bästa förband då jag trasslade in och tejapde fast mitt eget bandage i Markos men han hade en ängels tålamod När jag insåg att jag nog dragit åt lite hårt och försökte klippa upp med en fantastiskt slö sax tyckte han dock att det kunde räcka, men flyttade bara hoven ett par gånger. Han kan när han vill.

Hovslagaren kommer i kväll och undersöker. Hoppas att jag kan återanvända regnhuvan. Det var den sista i lagret. Hästarna är mindre nöjda över att jag stängt av hagarna så att Marko inte skall gå i de leriga övergångarna. Men imorgon skall jag fixa en annan lösning så att de kan röra sig något mer än bara i hagen närmast ladugården.

Doris är duktig och låter strumpan vara efter klofrakturen som visade sig vara lindrig. Klon kommer att växa ut igen. Hon är även duktig på att ta sin antibiotika och det smärtstillande varvat med ostbitar.

Den lilla skon som jag "fodrat" med en plastpåse hatar hon dock och hon nafsar mig i händerna när den skall på. Många blåmärken blir det...  

Så till årets höanalys: Kvoten smrp/MJ blev 3,91, vilket gör det något svårare att få till det än förra året då den var på 8. Ändå tappade ju Marko muskler förra året fast det hade kanske med munåkomman att göra??

Ett plus med torrt hö är att det är mycket svårare att dra ut stora tussar av det ur hönätet. Vilda kämpar på... 

Till Marko kan jag ge lusern, men till Vilda vet jag inte riktigt. Hon måste ju få tillräckligt med hö att tugga på och lusernet ökar ju inte bara proteinet utan även energin. Har tittat lite på linfrökaka och linkli men proteinet i linfrö skall vara svårare att tillgodogöra sig. Någon som har någon idé. Helst vill jag slippa ge traditionellt kraftfoder så gott det går. Tycker det rimmar illa med att ge det till en tjockis då det är svårt att hitta ett med lite energi i. Att ge proteinfoder är också lurigt. Det kan gå illa om man ger för mycket protein. Kanske är jag ute och cyklar men tar gärna emot tankar och funderingar.

Sedan detta med att beräkna vikt. Jag har tre olika formler och resultaten blir VÄLDIGT olika. Vilken formel använder ni? Jag har tidigare använt två olika och interpolerat resultaten som det heter,dvs jag lägger ihop dem och delar med två.

Ha det bra alla!

Mycket tankar har jag haft kring hundarna som sköts ihjäl av polisen.

Fruktansvärt onödigt och fegt. Jag kan förstå att polisen saknar kunskap, men då får de väl tillkalla någon som har den. Fast egentligen tycker jag ju att i ett land med 800 000 hundar så borde ju polisen ha utbildning och kunskap om både hundar och andra djur. För när det sker olyckor med djur inblandade eller när djur är på rymmen så är det polisen allmänheten vänder sig till. Jag anser också att man borde försvåra det för polisen att använda vapen. Att hundägaren inte blev träffad när polisen sköt vilt och över tjugo skott var bara tur.

Polisen i Oslo har sina tjänstevapen inlåsta i ett skåp i bilen och bara en av polismännen/kvinnorna har nyckel. De måste alltså fatta ett gemensamt beslut om att öppna skåpet. Det föhindrar ju att de handlar i panik.

Det finns ju mängder att läsa om denna tragiska händelse t. ex. här på Hundkillens blogg.

Min egen lilla hund är just nu i trotsåldern och har så varit en månad ca. På kvällarna är hon värst då hon är övertrött och gör allt för att få negativ uppmärksamhet. Hon biter i sofforna, jagar katterna, vaktar kattluckan. Hoppar och nafsar på mig särskilt, juckar m.m puh! Måtte det gå över snart...

På agilityn går det framåt, men det är på kvällstid då hon är som värst med trotset så det blir lite konflikter mellan varven. Hon börjar dock få upp farten och fatta själv att hon skall sicksacka mellan slalompinnarna, så nu gäller det att matte slutar peka och visa så mycket. Det är svårt. Hopphindren går av bara farten. Hon har ju hoppat allt sedan valpben. Svåraste har vi det med kontaktfälten. Men övning ger färdighet. Nu övar vi i trappan inne. Då hon blir frustrerad på den lilla rampen under äppleträdet. Hon fattar inte vad matte vill alltid då jag har lyckats klicka fel ett antal gånger.

I tisdags på agilityn lyckades jag få kopplet runt mitt vänstra lillfinger och efter min nervskada har jag fortfarande nedsatt känsel och kände inte detta förrän Dorsis mitt i hopphindren plötsligt ryckte efter en annan hund. PANG! Jag fattade först inte att det var i mitt finger det smällde till men ajaj.

Igår var planen att komma ut med båda hästarna i det strålande höstvädret (mitt favoritväder). Men jag begav mig till vårdcentralen först med mitt svullna finger. Sedan gick hela dagen åt till att vänta på röntgen och ortopeden på sjukhuset. Det var bara en spricka och jag slapp gips som tur var, men ortopeden sade att jag skulle vara försiktig. Ett ryckande till så är fingret helt av. Det var samma ortoped som tog emot mig efter jag ramlat av Marko. En hästtjej hon med så hon visste väl att det var på plats med en varning.

Det är redan hästhår i kardborren...

Det var frustrerande att sitta pall på akuten i flera timmar, men jag fick tag i ett av barnen som gick ut med Doris. När M kom hem så hade Doris dock tuggat ett stort hål i vår bäddmadrass. Tur att det inte var en riktig tempur utan Ikeas variant. Hon gillar inte att vara ensam hemma och är lite bortskämd på den fronten.

Idag är det också strålande väder och jag VILL rida, men kanske skall jag hålla mig till imorgon. Efter ca tre dygn börjar ben-nybildningen så då är det mindre risk att dra sönder fingret. Marko är den som står på tur för träning men han får semester denna vecka. Vilda litar jag bättre på. Får ju tänka på att om jag skadar mig mer så kan jag inte göra något alls...

Istället skall jag skicka in en höanalys. Jag gjorde en analys på mögel då jag tyckte att höet dammade, men det skall vara ok enligt analysen. För säkerhets skull så blöter jag det dock så länge det funkar dvs innan det blir isbildning. Hoppas att det är första balen som är mest dammig. Vilda är ju lite känslig sedan innan.

Jag skall även fixa lite krokar till höpåsarna då jag återigen packar dem på loftet nu när vi har torrt hö. Har väl inte brist på saker att göra direkt, men åh, vad jag vill rida. (antagligen för att jag inte bör göra det;)) Men vi får se vad som händer innan dagen är slut.

Nu är det lite kallare och jag inser att jag har dåligt med vinterkläder både till stallsysslor/ridning och privat. Har inte lust att åka och shoppa även fast Hööks äntligen fått in set med jacka och termobyxor. Jag använder min dotters avlagda set som nu är sönderslitet efter alla år. Jag tycker det är skönare och bättre med tvådelat än overaller. Har dock fått tag i knappt begagnade Graninge-ridstövlar för ett bra pris.

Hur har ni det med vinter-outftiten?

Ha en bra dag alla!

Helgen har gått i städningens tecken. Allt gammalt hö och halm är nu borta från loftet. Vi hade ju städat ena änden tidigare för att få plats när vi hade torrt hö att stödfodra med.

Ett lass av 11, tror jag det blev allt som allt.

Här är det bara att sopa och sopa och sopa kvar.

Hade ingen bättre före-bild. Här är innan vi flyttat in, men till vänster är hötorken som vi tagit bort nu och den var dryga metern hög. Innanför den låg ca 30-40 kvm med 1m djupt hårt packat hö och halm. Resten har vi rensat bort tidigare.

Det var tungt men framförallt dammigt. I måndags gick jag över det sista med sopborsten. All skit strävar ju nedåt så stallet var fruktansvärt dammigt. Tog mig an det med borsten och skurade med såpa och spolade väggar och golv där jag kom åt.

Det har samlats en massa ovidkommande saker där som tex byggmaterial. Det skall nu få samsas med höet på loftet istället och stallet skall få sig en ansiktslyftning.

Hovslagaren var här igår och jag frågade lite om råd gällande raspning. Man kan ta ganska mycket om man jämför med vad jag vågat. Nu skall bootsen passa igen, men han tyckte att jag gott kunde rida utan, vilket jag varit inne på tidigare, så länge hon inte sliter för mycket så borde hennes hovar klara det. Nu när de är nyverkade rider jag dock med för då kan de ömma. Innan jag skaffade bootsen så brukade jag avvakta ett par dagar med ridningen efter verkningen.

Marko hade slitit bra på sina hovar som sagt så de blev bara lite finputsade. Men han var väldigt dålig på att stå still och eftersom det inte finns någon vägg på ena sidan uppbindningen så flyttar han rumpan i en cirkel. När jag höll emot så satte han sig nästan. Han brukar flytta sig när hovslagaren verkar men inte så här mycket. Han är inte elak utan försöker bara komma undan. Rädd är han inte heller utan mer uttråkad.

De har sina idéer ibland djuren.

Vilda alias Houdini stack ut ur hagen när jag skulle ta ut Marko. Snabb som en vessla är hon när hon vill.

Tränaren i Centrerad ridning ringde upp och första lektionen blir på måndag, JIPPIE!

Det skall bli så roligt. Förklarade hur min lilla envetna är, att hon kan vara väldigt trög och uttråkad på ridbanan framförallt.

L upplevde att Nordsvenskar (och korsningar;)) ofta måste ha utmaningar för att känna att det är meningsfullt, och det är väl där vi kört fast lite grann. Vi harvar på med samma grejor. Hon jobbar ju bättre i skogen, men då är vi ju på väg någonstans, men även där kan jag bättra mig och ta andra vägar så det blir mer spännande.

Lite inspirerad tog jag en sväng på Vilda idag. Med den bomlösa vilket jag var lite tveksam till om hon skulle få stopp.

Vi började på ridbanan och jag försökte mig på något nytt: Kyras ABC, som jag läst mig till. Det gick riktigt bra efter en stund.

För att inte tråka ut henne tog vi en sväng ut och till en början gick hon jättefint. Jag kunde till och med få till hyfsade skänkelvikningar åt vänster vilket är svårt då hon är svår att ställa åt höger. Men ett par riktigt fina blev det.

Sedan vaknade åsnan i henne(det blev väl tråkigt eller hungrigt). Hon stannade vid grannhästarna, ville inte gå mot en av gårdarna. Jag valde annan väg och där var en lastbil längre bort. Vände igen, vilket jag aldrig brukar göra, men jag ville inte hoppa av den bomlösa för att riskera att inte hitta något att kliva upp från. Till sist tog jag vägen mot gården i alla fall och fick hoppa av och leda den lilla envetna. Jag hittade en sten att sitta upp från. Men sedan på åkern nästan vid vår väg där hon annars brukar galoppera blev det tvärstopp igen...suck!

Mitt fel helt och hållet, man skall inte vända den åsnan för ger man lillfingret...

Jaja det började ju bra.

Nästa gång blir det körning för det gillar hon.

Efteråt i stallet, tränset har hamnat på sniskan när hon passade på att vräka i sig av en buske samtidigt som jag försökte sitta upp efter stoppet. Det hamnade pinnar här och var...

Avslutar med några bilder på Marko som fick lufta sig utan täcke en stund idag. Han var nämligen genomsvettig när jag kom från affären. Var först rädd att han var sjuk igen, då han såg väldigt trött ut, men antagligen hade han sprungit och båda hästarna fäller en del redan så nu kommer väl vinterpälsen igen.

Ha en bra kväll alla!