Vildas fångkänningar gav inte med sig trots gräsfritt och till sist box/liten hage så hon blev insatt på Finadyne.

Först när jag tog in henne för första dosen var hon påverkad. Innan hade hon rört sig normalt trots puls och värme i hovarna.

Hon stod i lätt fångställning på det hårda stallgolvet och skakade. Ush! Stackars liten.

Efter ungefär en vecka kom vet och kotrollerade. Vilda rörde sig normalt och vi trappade ut medicinen.

 Marko hade rört sig otroligt lite under tiden. Vi tömkörde en dag och då fick han sig ett spel, blev rädd, trasslade in sig i tömmarna. Jag ramlade och kunde inte hålla kvar honom varpå han stack. Hittade honom i en träddunge. Då hade han gått omkull. Han var blöt på rumpan på vänster sida, haltade på vä fram och hade ett sår på vä baks kronrand.

Han fortsatte halta lite men jag tog det inte så allvarligt. En sträckning?

I några dagar fick hästarna gå ihop.

När väl Vilda fick komma ut till Marko var han ganska ovillig att röra sig, trots att Vilda sprang runt som en tok. Skapet hade svullnat upp och på vägen gick han stappligt och satte sig nästan ned när han vände.

Det var bara att byta plats på hästarna och börja medicinera nästa häst.

Nu går Marko orent och haltar till och från på höger fram. Börjar undra om det har med att han gick omkull att göra. Någon låsning som gett snedbelastning? Hn hade blivit lite hög på insidan höger hov. Han har även lyft dåligt och slitit mycket på hovarna. Ev. är det hovböld då han har puls och ömmar på höger.

  Här går han ganska bra utan att halta och snubbla, men tar korta steg fram.

Skall avvakta veckan ut enligt hovslagaren som var här häromdagen och karvade lite där han ömmade för visitertången, annars får han skära upp mer. Tycker dock att han tar korta steg och att det knäpper lite i armbågen på vänster fram. Han har ibland rört sig helt normalt i hagen för att sedan markera eller halta på hårt underlag. Med boots har han gått normalt fast med väldigt höga benlyft.

Får se hur det utvecklar sig annars får jag ta ut vet eller ev någon kiropraktor eller dylikt och gå igenom hela hästen.

Är rädd att jag missat något pga smärtstillande. Det är ju längesedan han gick omkull nu.

Känner ibland att det hade räckt med en häst. I alla fall när de är sjuka.

Så till det positiva. Bantning var ordinerad. Ett kilo om dagen hela april och maj för att sedan ev. få beta begränsat.

Vilda fick bara halm till en början och rasade i vikt. Sedan gick det lite långsammare. Nu får hon även hö men små mängder. Båda hästarna har gått ned rejält i vikt.    

Här är från innan bantningen.

 

Båda hästarna har tappat ca 10 cm runt bröstet. Vilda hade redan tappat en del innan dock. Båda har dock lite fett att bli av med men det börjar minska. Marko vågar jag inte motionera innan jag vet vad som felas men Vilda verkar ju helt opåverkad och promeneras lite nu samt jobbar lite i paddocken. Det svåra är att undvika gräsunderlag;)

Tyvärr får Vilda lite hosta trots att jag väter halmen och blötlägger höet. Än så länge verkar hon dock inte hosta hela tiden utan bara lite vid ansträngning precis när hon kommer igång. Hon var lite påverkad och andfådd för ett par veckor sedan efter motion men då var det mycket pollen med.

Nostrilvet vägrar hon och även Carragen. Vet. vill inte skriva ut Ventipulmin, bara i yttersta nödfall pga fångrisken.

Jag kör med de gamla vanliga örterna som hon verkar ha trötttnat på men äter om jag blandar med hö, och hoppas det håller sig på denna nivån.

Ha det bra alla!

Den kom snabbt i år. Med den det gröna gräset och fångesten.

Vilda har stadigt gått ned i vikt tack vare medryttaren T.

Lite har hon allt att ta av men visst är hon vacker.

Igår var det dags för ridlektion.

Tänk vad svårt det är att rida. Vi har tränat länge på att flytta fram- respektive bakdel, men igår fick jag flera aha-upplevelser.

När jag vrider mig lyfter jag sittbenen ur sadeln drar ihop min vänstra sida oavsett vilket håll jag skall åt. Kanske är det inte så konstigt att Vilda går som en banan ganska ofta. I tron att hon inte lyssnar använder jag för mycket händer, även om jag själv tycker mig inte göra det.

Vi övade och övade på att flytta framdelen.

Gör om och gör rätt. Den lilla envisa lyssnade direkt när jag några gånger gjorde rätt till sist.

Vridningen skall komma från magen och inte för långt ned för då följer både sittben knän och lår med. Överkroppen skall inte vridas för mycket utan bara följa med i rörelsen. Händerna skall ha samma avstånd från varandra genom hela vridningen och innertygeln skall leda medan den yttre tränger detta med väldigt liten kontakt. Dvs "styr inte runt huvudet" Bogen skall flyttas mellan sittbenen och händerna.

När jag vrider mig har jag även en tendens att dra bak den inre axeln och fram den yttre vilket gör att jag hamnar i fel position.

     
Det blev många justeringar och försök att känna efter hur det skulle vara. "Ridfröken" har en ängels tålamod.

Det är väldigt svårt att rida. Centrerad ridning gör det hela mer logiskt och på sikt hoppas jag få lite bättre kroppskontroll.

Bjuder även på några filmklipp.

Eventuella hajar på nätet får säga vad de vill, vi gör så gott vi kan och det bjuder vi på.

Tur att jag har så snäll granne som både filmade, fotade och lånade ut paddock. Tack A!

Sedan var det dags att avsluta med lite trav, men Vilda ville inte och L som har hökögon när det gäller kroppsrörelser på hästar såg med en gång att hon verkade ömma i hovarna i traven. Puls hade hon med.

Attans. Det var frost natten till igår så fångesten slog in. Det blev stängsling och att klämma och känna hela eftermiddagen och kvällen igår.

Jag brukar stänga av till de övre hagarna när gräset sticker och bara släppa dem en stund åt gången. I år har det dock vuxit mängder med gräs närmast uteboxen och där har de gått och pillat.

Nu blir det att beta dagtid en stund och stängt nattetid till gräset.

Vilda har slitit en del med och vi hade jobbat nästan en timme i paddocken så vad som är vad är svårt att säga.

Idag har T varit på promenad med Vilda som fick ha sin gympadojor på. Hon går rent dock om och med bootsen rörde hon sig helt normalt både i skritt och trav på grusvägen.

I natt jobbar jag näst sista natten på sjukhuset, sedan skall det väl bli ordning på "lilleman" med.

Nu dags att fodra och klämma på hovar och ben.

Ha det bra alla!

Huvudlaget satt som en smäck. Nosgrimman är kastad. Marko gick som en klocka med det raka eggbettet:)

Lägger funderingarna på andra bett på hyllan. Hade även lite funderingar på att pröva Portugisisk stång på Vilda.

Hon lyssnar ju väldigt fint på vikthjälper och jag rider i stort sett på bara på långa tyglar (förutom när det skall norpas gräs;)) Men jag är väldigt ambivalent när det gäller bett. Det ser ju snyggt ut och man kan säkert förfina hjälperna en del. Men är det egentligen schysst?

Funderade även över det här med skummande hästmunnar. Mina skummar nästan aldrig. Lite grönt saliv i mungiporna kan det bli när de norpat någon godsak i farten, typ gran;)

Här en artikel om detta och här.

Det gör mig än mer tveksam till kandar eller stångbett. Om inte hästen kan svälja är det knappast något bra? Jag jämför med när jag är hos tandläkaren med en massa skrot i munnen. Det är obehagligt att inte kunna svälja undan saliven men där får jag ju hjälp med en sug och jag slipper springa en motionsrunda samtidigt.

Det var lite tankar som dök upp. Hur tänker du?

Annars går livet sin gilla gång här. Har åkt på en förkylning men hoppas vara bra tills helgen då jag skall jobba.

Hästarna solar i det fina vädret och jag hoppas att knotten håller sig i schack eller åtminstone klådan så att hästarna kan få fälla lite mer först. De har precis börjat så smått.

Pyjamasarna får vänta liiiite till....

...på bloggstart...

Nu var det riktigt längesedan jag skrev.

Men kommer att försöka bli flitig igen.

Här en väldigt kort uppdatering:

Vilda:

Blir allt smalare. Jag har nu hjälp minst två gånger i veckan av en ny medryttare:T. De gillar varandra skarpt.

Marko:

Är ganska tjock fortfarande. Men det går framåt med träningen. Så kommer jag mig bara upp på ryggen igen så skall han nog smalna av lite till.

 

Jag själv:

Kommer snart att sluta jobba på infektionsavdelningen och gå tillbaka till hemsjukvården.
Jag har varit så extremt trött så jag tog beslutet att jag inte orkade med resorna och stressen som det innebär att arbeta på sjukhuset.

Efter att länge ha varit trött fick jag plötsligt kramper i händer och fötter. Det fick mig att gå till vårdcentralen och ta lite prover. Det visade sig att jag har D-vitaminbrist och lågt B-12, vilket kan förklara tröttheten, kramperna och att jag ibland känt mig lätt dement. Det sista är ganska jobbigt när arbetet kräver att man är alert hela tiden då våra patienter snabbt kan bli försämrade och åker skytteltrafik mellan oss och IVA.

Det är konstigt att man kan räkna på vad hästarna skall ha i sig men glömma sig själv;)

Och så lite nattsvammel:

Mina funderingar just nu är om jag skall försöka prova något annat bett på Marko igen.

Just nu använder vi ett Novabett.

Fördelar är att det är rakt men rörligt. Marko gillar inte delade bett och jag tycker att det vanliga raka bettet blev för stumt.

Nackdelar är att det är stora rörliga ringar på vilket gör att vi fortfarande använder nosgrimma, för att bettet inte skall åka igenom munnen om han går emot det. Bettskivor passar inte på tyvärr.

En annan nackdel är att det blir viss friktion av gummit vilket skaver i mungiporna och antagligen även i munnen?
Visserligen hade han skav efter tömkörningskursen i våras och då hade han det vanliga bettet, men då låg han på väldigt mycket hela tiden. Skavet kan även ha med nosgrimman att göra. Försöker få färdigt ett bättre träns överhuvudtaget. Jag har aldrig gillat det han har nu med smala taniga remmar.

Han är känslig men kan samtidigt vara väldigt stark under stress eller vårbus.

När vi tömkör bettlöst är det samma sak. Jag behöver knappt ta i tömmarna för att han skall lyssna, men när han får för sig att inte lyssna måste jag ta ganska hårt och det blir en liten stunds dragkamp.

Jag skulle vilja prova något annat att variera med.

Då han blir väldigt fipplig med tungan och stressad av rörliga bett funderade jag ett tag på ett med tungfrihet, men när jag läst på litet så verkar det mindre bra då det trycker mer på lanerna än raka utan tungfrihet.

Jag tittade på jaktkandar bl.a Visserligen ett skarpt bett, men med tanke på att han är känslig så är det sällan man behöver ta särskilt mycket i munnen förutom när det väl behövs och då kan hända att det ger en snabbare effekt istället för att behöva dra honom i munnen.

Det finns ju även körbett som postkandar eller grodbett. Grodbett har tungfriheten framåt. Men jag tycker det borde bli lite konstigt. Då borde ju ett tömtag innebära att man trycker ned tungan framåt? Nej, tungfrihet kanske inte är så fritt som det låter? På ett med porten uppåt borde man ju trycka upp den i gommen om det inte finns plats nog? Och hur kontrollerar man det?

Sedan hittade jag även Mylerbett vilka är rörliga men på ett annat sätt än tränsbett.
De verkar dessutom vara tunna. Skall det vara skrot i munnen så bör det ju störa så lite som möjligt när det ligger där.

Även där fanns det vissa meningar om att de inte skulle vara skonsamma.

Nu är inte detta ett jätteproblem men skulle vara nöjd om vi kunde slänga nosgrimman och få en sådan där aha-upplevelse man får när det stämmer riktigt bra. Helst skulle jag vilja ha ett rakt bett som verkar fristående på varje sida. Ett Novabett i metall;)

Så länge fixar jag färdigt hans träns och så skall vi prova med det vanliga raka igen och se hur det känns nu och utan nosgrimma.

Vilda gillar ju sitt tredelade, men vi hade tvådelat ett bra tag innan vi bytte. Rakt bett funkar inte alls bra. Sidepull funkar lika bra som med bett i stort sett. På Vilda använder jag ett tunt tredelat eggbett och varierar med bettlöst.

Tar gärna emot tankar och förslag, om någon är kvar;)

Ha det bra alla!

Hej på er!

Det nya jobbet suger musten ur mig och jag kommer därför gå tillbaka till det gamla jobbet i april.

Jag har ingen ork alls på ledig tid och har jobbat häcken av mig.

Visst kan det vara spännande med akutsjukvård och att friska upp kunskap, teknik m.m

Men det är inte värt att vara som en ursketen trasa på ledig tid.

Nu vet jag i alla fall hur det är på andra sidan. Gräset är inte det minsta grönare. Men det har varit roligt att lära känna många trevliga arbetskamrater och att vara "där det händer" igen.

Hästarna har fått vila alldeles för mycket och nu när jag hade lite extra ledigt passade jag på att bli förkyld.

Vädret blir man knappast piggare av och jag är ledsen om jag fortsätter tjata om att jag vill ha VINTER!

Ni som är nöjda med att ha vår/höst året om får gärna vara det men jag tycker att årstiderna är sjuka.

Det är lerigt och mörkt. Hästarna är blöta och smutsiga. Mina selar, sadlar, träns mm som brukar klara sig bra i sin hörna i stallet har fått ytmögel och måste in i huset för rengöring.

Husse drog av ytan framför boxen igår. Gruset där kunde inte svälja mer väta. Det skall på nytt grus med.

Hästarna verkade uppskatta detta.

Enveten som husse är så skrapade han även vid övergångarna. Men jag undrar om det blev så mycket bättre. Traktorn förstör en hel del. Idag har hästarna hållt sig på denna sidan om bäcken och inte varit uppe bland gräset. Kanske är de rädda att sjunka i leran?
 

Ser fram emot nästa helg då det skall bli kallare.

Nu på fredag skall Vilda provridas av en potentiell medryttare. Håll tummarna för att de kommer att gilla varandra.

I julklapp köpte jag begagnade partömmar till mig och hästarna som jag hade tänkt pröva i söndags när Sancho Panza var ledig och kunde hjälpa till, men då blev jag som sagt sjuk.

Det står på att göra listan och det skall bli riktigt spännande att se hur det går.

Jag tror att de kommer älska det.

Det blir att fixa uppbindning ute så att jag själv kan sela båda och köra dem ihop på egen hand så småningom.

Mina planer att motionera hästarna mer denna höst och vinter funkade inte så länge. Jag gick ut starkt i höstas men med nya jobbet sprack det. Förhoppningsvis blir jag mindre trött så småningom och kanske får hjälp av ev. medryttare.

Planer för vår och sommar är att prova stripbetning. Ni som har erfarenhet av detta får gärna komma med tips.

I England är det ganska vanligt förekommande och det tilltalar mig mer än att ha munkorg på hästarna.

En orsak är att Vilda är såpass glupsk att hon snabbt lär sig att beta fort med Greenguarden. Hon får panik av korgmodellen och jag kan omöjligt få på munkorgarna igen när de fått sin linfröolja mm på kvällen om jag inte tar hem hästarna varje kväll och tvingar på dem igen. Sedan tycker jag det är nog med kläder ändå med eksemtäcken och huvor. De behöver ha närkontakt med varandra.

Jag hoppas att kunna få ned dem i vikt till våren såpass att de skall kunna beta begränsat åtminstone.

Här är en länk om stripbetning.

i år.

Har inte julpyntat eller julstädat. Började lite lätt igår, men avbröt för en stunds ridning på tjockisen i grannens nya paddock som nu har tinat igen.

Vilda tyckte mest att grannens barn var intressanta och stannade och glodde på barnvagnen och "publiken" med jämna mellanrum. Det låg några blå plastbommar i paddocken som tydligen var väldigt läskiga. Våra hemma är inte alls skräckinjagande men dessa var det tydligen;)

Hon är inte den som är den så efter lite övertalning så funkade det ganska bra att både gå över och mellan de blå monsterbommarna. Det blåste kuling med så elbanden runt paddocken fladdrade läskigt på speciellt ett ställe. Vi övade lite på allt möjligt och lekte även följa John med grannen och hennes häst före. Kändes som att vara på ridskolan igen;) Vilda hakade gärna på.

Det var ganska mjukt i paddocken vilket Vilda inte är van vid så jag tror faktiskt att hon blev lite trött i benen. Bra träning för den lilla. Vi invigde också det nya sidepullet som jag efter mycket om och men äntligen sydde. Det gick på en kväll men startsträckan var lång.

Det funkar alldeles utmärkt att rida Vilda bettlöst. Ingen större skillnad alls mot att ha bett. Hon stod dessutom helt still vid uppsittning. Hon brukar nämligen gå iväg precis när jag satt mig annars.

Att få stopp på den hungriga hästen efter avsittning var däremot svårare. Medan jag drog upp stigbyglarna och hade parkerat utanför vår häck gick den hungriga rakt in genom häcken och började beta på gräsmattan och jag hann inte få stopp. Samma sak hände i stallet där hon utforskade mitt höpackningsställe. Det gäller att vara snabbare för att stoppa henne helt enkelt. Från ryggen går det att få stopp direkt vilket jag fick pröva då hon var pigg i blåsten på väg till paddocken.  Från marken får jag tänka på att inte hamna för långt bak då fortsätter hon bara rakt fram mot målet;)

Något annat jag varit sen med är höstens träckprov. Jag brukar ta det redan i september men i år blev det inte gjort förrän förra veckan. Med hästar på lösdrift måste man "vakta bajset" och jag har haft för mycket annat i år och det senaste hinner det bli fort mörkt på eftermiddagarna. Fick svaret nu och även om det kan vara falskt låga värden så ger det i alla fall en hint om att det inte är några jättemängder. Vilda 0 EPG och Marko 25 EPG på blodmask.

Det får vi vara nöjda med och hoppas att det inte har ökat explosionsartat till våren. De hade ju ganska låga EPG även i våras. Håller tummarna för att vi kanske kan hålla detta lågt fortsättningsvis och slippa avmaskning. Även maskförekomst är kopplat till immunförsvaret så har jag tur så har vi även fått bukt med det "problemet". Det stämmer ju ganska bra med att Vilda alltid nollade innan hon fick problem med sin hosta.

Ha det bra alla!

Hej på er som är kvar!

Har sällan tid för bloggen men här kommer ett utlovat inlägg om mineraler och en utvärdering så långt.

Redan i september började jag ge hästarna av mineralerna jag beställt från Polen.

Väldigt snart märkte jag skillnad på hud och hovar.

Markos eksem, det lilla han hade läkte ut på tre dagar, vilket jag nämnt tidigare. Bådas hovar blev hårdare. Marko hade en liten hålvägg som höll sig i schack trots vätan. Tyvärr så blev det för mycket av det blöta och till sist blev den ganska djup och han fick ont. Det gick från en dag till en annan. Men så länge brukar de inte hålla sig fina i sånt här väder. Vilda har inte haft några hålväggar på mycket länge.

Jag fick för två och en halv vecka sedan analysen på mikromineralerna och räknade ut hur mycket jag skall ge för varje kilo hösilage.

TS 63,7%
Innehåll per kilo foder:
Smrp 55 g
Energi 6,7 MJ
Ca 3,2 g
P 1,3 g
Mg 1,21 g
K 12,6 g

Fe 32,7 mg
Cu 3,3 mg
Mn 53,5
Zn 21,6 mg

(Den handskrivna lappen jag fått av bonden var tyvärr felskriven vad gäller MJ. Lite besviken då ett energiinnehåll på 4,3 hade passat tjockisarna bättre).

Det jag ger är helt enkelt zink, koppar, selen och magnesium.

Järn: mangan: zink: koppar skall ges i relationen 3:3:3:1 för att balansen skall upprätthållas. För IR-hästar skall motsvarande vara 2:3:3:1.

För IR-hästar bör Ca/Mg-kvoten ligga på 1,5 annars 2. IR-hästar bör också få minst 150% av underhållsbehovet av magnesium, dvs lite mer än normalhästen. Nu är båda hästarna tjocka så de får enligt detta båda två.

Vildas bröstomfång har minskat med 6 cm på 1,5 vecka.

Jag har läst och läst om mineraler och det finns en hel del att läsa. Tar bara upp zink, koppar, järn, mangan, selen och magnesium här då det är dessa som allra oftast ligger i obalans i foderstaten.

Zink:

Ingår i eller aktiverar över 200 enzymer som många är inblandade i kolhydrat- och proteinomsättningen. De behövs för nybildning av epitel i hud och slemhinnor. Zinkbrist kan leda till minskad aptit och tillväxt hos unghästar.

Zink är ett mycket viktigt mineral för immunförsvaret. I försök på människor har man sett goda resultat när det gäller personer med nedsatt immunförsvar t.ex vid AIDS när man gett zinktillskott.

Överskott på zink hämmar bland annat upptaget av koppar.

Innehållet av zink i svenskt grovfoder varierar en hel del och kan ibland finnas i tillräcklig mängd för att täcka behovet, men samtidigt överskott av järn och mangan(vilket är mer regel än undantag) gör att det ändå inte räcker till.

Koppar:

Ingår också i flera enzymsystem och är nödvändig för bildning av bindväv och därmed skelettutveckling. Den  medverkar vid bildningen av hemoglobin. Brist kan medföra blodbrist. Koppar är svårupptagligt och kan hämmas av andra mikromineler, oftast av järn pga överskottet i våra foder, men även av zink och mangan.

Innehållet i svenskt grovfoder är ofta mycket lågt dvs alldeles för lågt för att säkra intaget.

Vi människor får i oss koppar bl.a genom att våra vattenledningar innehåller koppar. Varmt vatten innehåller mer koppar då värmen frigör kopparjonerna till vattnet.

Selen:

ingår i enzymet glutationperoxidas, vilket tar hand om fria radikaler som bildas i syreomsättningen.

Selen samspelar med vitamint E och kan till viss del ersättas av detta.

Selen är giftigt i större mängder men i Sverige är det ovanligt med förgiftningar då våra marker är extremt selenfattiga.

Järn:

En häst innehåller ca 70 mg per kg kroppsvikt. 60% finns i hemoglobinet och 20% i myoglobinet. Järnbrist är mycket ovanligt och förekommer i stort sett endast vid större blödningar eller svår parasitinfektion.

Anemi(blodbrist) beror oftare på kopparbrist eller någon annan störning.

Järn finns det gott om i grovfoder, bete och vatten i Sverige.

Mangan:

aktiverar flera enzymer i mineral- och fettomsättningen.

Den är också viktig för äggstocksfunktionen.

Manganbrist är mycket ovanligt och det finns gott om mangan i svenska marker/grovfoder.

Magnesium:

 är till skillnad från de ovanstående ett makromineral och samverkar med kalcium och fosfor. Magnesium är viktigt för skelettutvecklingen, muskelfunktionen, immunförsvaret (allergier) samt för regleringen av blodsockret.

Brist medför ökad reaktionsbenägenhet och känslighet för beröring. Läs mer i länken angående IR-hästar och immunförsvaret.

Ofta finns det en del magnesium i svenskt grovfoder. Dock förhindrar högt Kalcium och/eller kaliuminnehåll upptaget. I början på betesperioden är kalium ofta mycket högt i gräset därför kan man behöva ge extra magnesium en period.

Till kor ger man alltid magnesium före betessläpp för att förhindra s.k beteskramp vilket yttrar sig i muskelkramper och skakningar. Även hjärtat som är en muskel kan bli påverkat i svåra fall.

Att tänka på dock är om man har högt fosforinnehåll i bete/grovfoder så kan det bildas urinstenar när man ger magnesium.

Jag har knåpat på detta inlägg ett flertal gånger och ibland har en del  försvunnit. Men vill man läsa mer om de fantastiska mineralerna så kan man googla.

Nedan lite info om järnöverskott:

Järnöverskott hos häst

Nedan följer ett utdrag från bukefalos där  jag ställde några frågor till en mycket kunnig person under namnet Spaderäss: Där finns även några länkar för er som vill lära mer.

_______________________________________________________________________________________________________________

Det är inte bara ”några bukefalister” som är bekymrade över en hög järnhalt i fodret. Här är en kommentar om järn (iron) från Dr. Eleanor Kellon, VMD - Staff Veterinary Specialist hos ett stort foderföretag i USA och dessutom en av världens främsta experter på utfodring av hästar.

“Iron deficiency is fairly common in humans, in elderly and menstruating women especially. However, it is nonexistent in horses over the age of 1 year. There has never been a case of dietary iron deficiency in a horse, anywhere in the world. Common equine diets provide anywhere from 4 to 10 times more iron than required. Furthermore, once inside the body iron is recycled with no available pathways for excretion. As a result, iron builds up over time.

It's also not true that feeding more iron will encourage more red cell production. There have been multiple studies in both young and mature horses showing that iron supplements do not improve red cell production. This has been known for over 40 years. In fact, iron could even be part of the problem if your horse's red count is low.

Excess free iron in the blood generates free radicals that can damage the membranes of red blood cells. This only worsens the free radical production/oxidative stress that normally accompanies exercise. Excess iron also leads to deficiencies of copper and zinc, which interfere with red cell production.”

Ursprungligen postat av Vivo kl Har efter en tids "forskande" i mineraldjungeln beställt koppar, selen och zink från Polen. Har inte någon analys på mikromineralerna ännu men funderar på att göra det när jag öppnat första balen. Vanlig grundanalys har jag från leverantören. Däremot har vi mycket mangan och järn i vårt vatten. Båda mina hästar har eksem. Den ena är sedan ett par överviktigt ev, IR dock ej konstaterat men jag misstänker detta. Jag fick upp ögonen för järnöverskott när den ena (tjockisen) i vintras var lös i magen hela vintern och jag prövade i stort sett allt. På vårvintern när mineralerna tog slut prövade jag att ge mineralbalja (bara för att det var det enda jag fick tag på utan järn i) Vad hände? Magen blev bra. Efter detta har jag sökt efter mineraler att ge utan järn i. Beställde som sagt dessa rena mineraler. De har fått dem ett kort tag och den enas eksem läkte ut på några dagar. Ingen av dem har några mängder efter att jag kommit på hur jag skall sköta dem och vad jag skall ge. Men den ena har haft några envetna eksem i nacken där täcket slutar.

Jag är inte ett dugg förvånad över att hästens hudproblem minskade efter att du hade tillfört koppar och zink till foderstaten. Järn och mangan är proinflammatoriska och en obalans mellan olika mikromineraler i kroppen förvärrar ett inflammationstillstånd. Har du överskott av järn och mangan i foder och vatten så uppstår en obalans och en brist på koppar och zink kan uppkomma i kroppen. När du tillför koppar och zink till foderstaten så åtgärdar du dessa brister vilket stärker immunförsvaret. Ett annat viktigt mineral är magnesium:

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17928798

“Clinical observations show the beneficial effect of topical and oral administration of magnesium salts in patients with skin allergy. All the presented data point to an important role of magnesium in allergy reactions.”

Magnesium är ett mycket viktigt mineral både för IR-hästar och för hästar med hudallergi.

Det brukar dock ta tid för immunförsvaret att rätta till eventuella problem och ibland måste det mer till än en balanserad foderstat. En balanserad foderstat är dock grunden för att immunförsvaret ska fungera tillfredsställande. Har man inte en näringsriktig och balanserad foderstat som grund så brukar speciella tillskottsprodukter mot hudallergi såsom omega-3 fettsyror och kondroitinsulfat ha dålig effekt eller t.o.m ingen alls.

Citat:

Ursprungligen postat av Vivo En fråga då. Både zinket och kopparn är sk proteinates. Vad innebär det? Att de tas upp men inte samverkar/konkurrerar med övriga mineraler? Är upptaget bättre än för s.k aminosyrakelaterade mineraler eller är det sämre?

“Proteinates” är mineraler som är bundna (kelaterade) till en delvis hydrolyserad proteinmolekyl. Dessa molekyler är för stora för att ta sig igenom tarmväggen så de måste spjälkas innan de kan absorberas. Mineralet frigörs då och existerar i tarmen i joniserad form. När mineralet är i joniserad form konkurrerar det med andra mineraler om att tas upp av kroppen. Mineraler i joniserad form kan tas upp både i hästens tunn- och grovtarm.

Både proteinater och aminosyrakelaterade mineraler är organiska mineraltillskott men aminosyrakelaterade mineraler består av mindre molekyler som kan tas upp som dom är, dvs. utan att först spjälkas. De konkurrerar därför inte med andra mineraler men kan endast tas upp i hästens tunnarm. Det finns således både för- och nackdelar med dessa båda mineraltillskott och det finns inte vetenskapligt underlag för att säga att den ena formen tas upp bättre än den andra. I ditt fall, när du vill minska hästens upptag av järn och mangan, så är definitivt proteinater att föredra framför aminosyrakelaterade mineraler. Ett alternativ till proteinater är oorganiska mineraltillskott, t.ex kopparsulfat och zinksulfat (som jag själv använder f.n.)

___________________________________________________________________________________________________________

Lite mer att läsa:

Hur fodra IR-hästar?

Här kan man läsa om viktiga mineraler. Ca/Mg-kvoten bör normalt ligga runt 2, men på en IR-häst är det ännu bättre om den ligger på 1,5 även underhållsbehovet är högre på ca 150% av det normala. Alltså bör man hamna på ca 50% extra.

Dr Kellon

Fodra hovarna

Ett bra kvitto på att magarna mår bra i år. Bara bollar inget löst.

för bloggen. Men har lyckats dra på mig någon sjuka och vad passar då bättre? Har även kommenterat på flera bloggar tidigare men kommentarerna har inte kommit med?

Jobbet:

På jobbet funkar det allt bättre även om jag behöver få upp farten och planera lite bättre. Alla rum är enkelrum och har en sluss både till korridoren och ut. När man kommer in i slussen tar det en stund innan dörren in till rummet går att öppna. Under denna tid spritar man sig och så även när man kommer in i rummet, samma sak på utvägen.

Skall man greja med något i sängen/med patienten så gäller oftast full mundering med plastförkläde och handskar beroende på diagnos/misstänkt diagnos. Skall man ta något ur stickvagnen som man glömt förbereda så är det av med handskar sprita, låt torka, ta fram grejor. På med handskar etc. Har man glömt ta med något in på rummet så är det en hel procedur igen, för att inte tala om att det går åt en hel del material. Tar man med sig för mycket grejor till rummet så får de inte lämna rummet utan förblir patientbundna.

Det gäller alltså att planera allt så gott man kan för att spara tid och material. Där har jag en del att öva på.

Hästarna:

De verkar må bra och jag är riktigt nöjd när jag ser träcken i boxen i år. Runda fina bollar inga lösa magar alls.

De fick hösilage tre gånger om dagen förra veckan när det var dåligt väder, men denna veckan har de fått bara morgon och kväll. Försöker hålla nere matkonsumtionen så gott det går till tjockisarna. Gräset har ju fortfarande tillväxt när det är över 10 grader varmt.

Igår var det ruskväder så de fick lite lunch.

Marko får nu 4-5kg per dag och Vilda får 2-3 kg.

Idag har det varit kallt med minusgrader under natten. Min plan är att ge de små givorna så länge det finns gräs och vädret är ok.

Har försökt få svar från Svenska foder i över två veckor, angående att lägga till mikromineralerna till befintligt prov, men maken till segare företag att svara på mail och återkomma per telefon har jag aldrig varit med om. Har nu pratat med Eurofins som är det företag Svenska foder anlitar för sina analyser, men de hittar inte provet. Får alltså skicka in ett nytt prov...

Jag kommer lägga till  koppar och zink utifrån analyssvar på järn, koppar, zink och mangan göra en lathund på hur mycket jag skall lägga till beroende på antal kilo grovfoder jag ger. Vad gäller jod så är det tydligen väldigt dyrt att analysera enligt Eurofins och ett grovfoder som vuxit på kusten bör tillgodose behoven.

Marko:

Har jag "tvingat" att gå lite längre bort hemifrån när vi tömkör, vilket funkat med mindre protester. Vi är båda nöjda när vi kommer hem fullt välbehållna och med självförtroendet på topp. Planen är nu att någon annan skall få sitta upp och jag skall vara behjälplig på marken. Har hittat en kaospilot för detta:)

 Hovarna verkar må bra igen så bootsen är inte använda ännu. Skall försöka härda hovarna lite och Mats har fyllt på nytt grus utanför boxen.

Vilda:

Letar jag återigen medryttare till då L skall ta tillbaka sin forna häst och kommer ha fullt upp med henne.

Vilda är fortfarande lika tjock men verkar ändå ha stannat i fetmautvecklingen. Är lite orolig för Cushings. Hon är lite tjock över ögonen och i sommar har hennes päls varit strävare än den brukar vara. Precis där magen rundar sig vid flankerna har den även varit lite lockig ibland men inte direkt lång, om det beror på att hon legat i fuktigt gräs och pälsen är av annan kvalitet än tidigare vet jag inte. Båda hästarna fällde dock vinterpälsen sent men de fällde allt.

Får väl ha ögonen på henne och håller tummarna att jag överanalyserar i vanlig ordning.

Har plockat och torkat nypon att ge hästarna i vinter. Men jag undrar om det var värt det. Varmluftsugnen stod på länge för att få nyponen att torka och nu skall jag försöka mala dem. Hade kanske blivit billigare att köpa malda nypon?

För en vecka sedan kom katten Pelle in och kunde inte stödja på vänstertassen. Han hade bitsår på båda frambenen och jag misttänkte en varböld alt en fraktur. Men det var ingetdera. Nu har han fått smärtstillande i tre dagar och antibiotika två gånger om dagen i en vecka som han skall ha t.om söndag. Idag fick den lilla deprimerade katten gå utomhus igen. överlycklig. Hoppas att han kommer in för medicinering;) Hoppas även att det var årets enda akuta veterinärbesök.

Ha det bra alla!