Den kom snabbt i år. Med den det gröna gräset och fångesten.

Vilda har stadigt gått ned i vikt tack vare medryttaren T.

Lite har hon allt att ta av men visst är hon vacker.

Igår var det dags för ridlektion.

Tänk vad svårt det är att rida. Vi har tränat länge på att flytta fram- respektive bakdel, men igår fick jag flera aha-upplevelser.

När jag vrider mig lyfter jag sittbenen ur sadeln drar ihop min vänstra sida oavsett vilket håll jag skall åt. Kanske är det inte så konstigt att Vilda går som en banan ganska ofta. I tron att hon inte lyssnar använder jag för mycket händer, även om jag själv tycker mig inte göra det.

Vi övade och övade på att flytta framdelen.

Gör om och gör rätt. Den lilla envisa lyssnade direkt när jag några gånger gjorde rätt till sist.

Vridningen skall komma från magen och inte för långt ned för då följer både sittben knän och lår med. Överkroppen skall inte vridas för mycket utan bara följa med i rörelsen. Händerna skall ha samma avstånd från varandra genom hela vridningen och innertygeln skall leda medan den yttre tränger detta med väldigt liten kontakt. Dvs "styr inte runt huvudet" Bogen skall flyttas mellan sittbenen och händerna.

När jag vrider mig har jag även en tendens att dra bak den inre axeln och fram den yttre vilket gör att jag hamnar i fel position.

     
Det blev många justeringar och försök att känna efter hur det skulle vara. "Ridfröken" har en ängels tålamod.

Det är väldigt svårt att rida. Centrerad ridning gör det hela mer logiskt och på sikt hoppas jag få lite bättre kroppskontroll.

Bjuder även på några filmklipp.

Eventuella hajar på nätet får säga vad de vill, vi gör så gott vi kan och det bjuder vi på.

Tur att jag har så snäll granne som både filmade, fotade och lånade ut paddock. Tack A!

Sedan var det dags att avsluta med lite trav, men Vilda ville inte och L som har hökögon när det gäller kroppsrörelser på hästar såg med en gång att hon verkade ömma i hovarna i traven. Puls hade hon med.

Attans. Det var frost natten till igår så fångesten slog in. Det blev stängsling och att klämma och känna hela eftermiddagen och kvällen igår.

Jag brukar stänga av till de övre hagarna när gräset sticker och bara släppa dem en stund åt gången. I år har det dock vuxit mängder med gräs närmast uteboxen och där har de gått och pillat.

Nu blir det att beta dagtid en stund och stängt nattetid till gräset.

Vilda har slitit en del med och vi hade jobbat nästan en timme i paddocken så vad som är vad är svårt att säga.

Idag har T varit på promenad med Vilda som fick ha sin gympadojor på. Hon går rent dock om och med bootsen rörde hon sig helt normalt både i skritt och trav på grusvägen.

I natt jobbar jag näst sista natten på sjukhuset, sedan skall det väl bli ordning på "lilleman" med.

Nu dags att fodra och klämma på hovar och ben.

Ha det bra alla!

Nu är jag ett år äldre och kanske lite visare;)

Blev firad ordentligt i söndags. Fick många fina kläder och ett par skor. Behövligt då det är det jag lägger minst pengar på. Har kläderna tills de faller sönder och förpassas till stallkläder.

I fredags var det dags för terminens första ridlektion.

Jag hade haft ont i korsryggen i ett par veckor efter mindre lämpliga arbetsställningar, barnpassning, trappkånkande m.m

"Ridfröken" såg direkt att mitt högerben var kortare än det vänstra. Först kontrollerades sadel och stigläder, men det var benet som sagt.

Hon mjukade upp mig genom att göra cirkelrörelser i fotleden och få knä samt lår avslappnade. Sedan tryckte hon benet upp mot höftleden. Vilda som annars gärna gillar att stå still blev otålig och när hon fick en tillrättavisning av fröken så bet hon henne i armen...suck!

Jag fick också "vifta på svansen" dvs göra sidorörelser med svanskotan, vilket ju egentligen inte går men mer som en tanke. De sista kotorna skulle jag också svanka resp kuta med, bara lite, lite i tanken.

Resultatet: Lika långa ben och Vilda som i stort sett alltid står ojämnt på bakbenen ställde sig rakt. Fantastiskt!

Fick också konstaterat att jag sitter rakare nu än när vi började med CR. Det är svårt att känna det själv då man vänjer sig att sitta på ett visst sätt så känns det som man sitter snett när man börjar sitta rakt.

Så fick jag lära mig att känna det lättare. När hästen rör sig framåt så rör ju sig rytttarens höfter i cirkelrörelser bakifrån och fram. Jag fick känna efter vilken höft som rörde sig mest. Det är den sidan man har mest vikt på. När rörelserna känns lika stora på båda sidor är man jämn. Det var mycket lättare än att försöka känna vilket sittben man sitter ned på mest.

Trots att jag var rak och uppmjukad drog Vilda åt vänster i höger varv. Jag fick då känna efter om jag verkligen var mjuk eller om jag låste höger fotled fortfarande. Omväxlande fick jag pröva att spänna respektive slappna av i fotleden på volten. Resultat: spänd fotled dålig böjning, avslappnad, korrekt böjning. Förklaring: Fotleden motsvarar hästens has på samma sida. När min fotled var avslappnad tog Vilda längre steg med sitt högra ben och kunde böja sig korrekt.

Sedan frågade jag om hur hon tyckte Vilda rörde sig med tanke på att jag tycker hon är stel i höger bak från och till.

Hon sade att det är ytterst lite, knappt synbart. Hon tar lika långa steg med båda bakbenen men är något mindre mjuk i höger. Berättade om Vildas gamla skada och fröken kände igenom henne. Hon var något mer spänd i muskulaturen i högerbenet. Hon visade mig hur jag kunde massera och trodde inte det var något större utan kanske ärrbildning vid ledband som gjorde att hon blev något spänd men att massage troligen skulle göra henne gott.

Det blev bara en 40 minuterslektion, men jag lärde mig massor denna gång.

När jag stannade på grusvägen för att säga hejdå till fröken kommenterade hon att Vilda stod helt rakt på bakbenen och att hon såg hur det blev så när jag viftade på svansen under lektionen.

Jag avslutade med en skogstur då tjockisen inte hade bränt många kalorier under lektionen. Det märktes att vi var mjuka båda två.

Efteråt masserade jag Vilda enligt instruktionerna och hon verkade njuta av det. Inget bråk med hovarna heller:)

Idag skall jag fortsätta städa boxen och torva upp den. Jag började dammsuga den men dammsugarpåsen hade fått fötter. Sedan har det varit fullt upp med kalas och jobb m.m

Jag har inte börjat stödfodra än men skall skicka in analys på mikromineralerna när jag öppnat första balen alternativt om jag får reda på vart höbonden gjort sin analys så kan jag bara lägga till dem utan nytt prov och mycket billigare.

I år skall det bli ordning på mineralerna och hästarnas hälsa! Balansen mellan Fe:Zn:Mn:Cu skall också vara 3:3:3:1 för ett korrekt upptag av mineralerna så det räcker inte att bara ge behovet då de tar ut varandra vid obalans.

Just nu när hästarna bara äter gräs ger jag bara halva dygnsbehovet av koppar och zink men förmodligen bör jag ge mer.

För er som är intresserade så finns nu en grupp på FB: Vi som vill ha järnfritt mineralfoder till häst. Gå gärna med där och läs mer om hur för mycket järn kan påverka hästhälsan negativt.

Ha en bra dag alla!

I onsdags blev det äntligen ridlektion igen.

Vilda har mest skogsmullat med både mig och L,vilket har gett resultat i bättre kondis, viktminskning samt att hon blivit mer positiv till att arbeta. Vilda är nu pigg och glad istället för trött och tjock. Sadeln passar utan pad igen. Det vidaste järnet sitter dock i fortfarande.

"Ridfröken" kommenterade att Vilda gått ned, men med tillägget att hon skulle behöva gå ned lika mycket till;)

Ja, vi får se hur vi lyckas med den ekvationen...nu när gräset snart är här.

Övningarna bestod i back to basics...

Volter med fokus på att vikterna rätt, flytta framdel och bakdel. Bakdelen har vi alltid haft problem att flytta. Pga enveten häst med stor integritet som surar till även i stallgången om den delen skall flyttas, och en matte som gör fel. Därför har jag inte övat så mycket som jag borde. Ingen idé att öva om man gör fel...

Vi kämpade med att få vikthjälperna på rätt ställe och jag med att sluta använda samt spänna hela kroppen.

När vi började lyckades jag gång på gång flytta över vikten åt fel håll, genom att knipa med rumpan och vrida över hela överkroppen med ryggmusklerna vilket försköt vikten utåt och likaså Vildas ändalykt.

Dessutom tog jag med tyglarna i det hela och allt detta väldigt snabbt. Som "fröken" sade -På en arab hade du kunnat vara så snabb och det hade gått galant. -Vilda är ett kallblod och signalen till hjärnan skall hinna med upp och sedan hinna ut för att utföra rörelsen du bett om...

Vi övade på att flytta framdelen (med sittbenen kvar i sadeln), vikten åt rätt håll genom att göra små vridningar av överkroppen med hjälp av magmusklerna, tyngden i rätt lår. Tyglarna enbart som avskärmning för att hålla bogarna på rätt ställe. Till sist gick det riktigt bra.

För att få Vilda som kan vara ganska okänslig för hjälperna mer känslig gick vi över till att flytta bakdelen enbart för skänkeln.

Då är det enbart muskeln på undersidan låret som skall jobba. Jättesvårt! Vilda var ganska motsträvig, men "fröken" sade till på skarpen när matte äntligen gjorde rätt. Sedan funkade det. Både jag och Vilda var trötta i knoppen efteråt. Men vilken känsla att få henne flytta bakdelen på en liten rörelse med skänkeln. Min lilla envetna ponny...

Alltså matte, min valnöt är väldigt trött och jag tror cell ett och två har väckt den tredje. Du vet han som brukar vakna när jag skall lista ut hur man knyter upp knutar eller tar sig ut ur hagen...Vet inte om jag gillar att han sysslar med sånt här...

Efter fyra timmars sömn lite frukost, lunchfodring och rastning av Doris var det dags igen.

Det var dock ett tag sedan pga våra krämpor. Min valnöt var inte så väldigt alert idag, men vi finslipade på det vi gått igenom tidigare och rätade ut en del frågetecken.

Vilda kämpade på trots ganska tungt underlag i form av blöt gräshage.

Vi fortsatte med böjningar, ökningar och minskningar av volter med hjälp av sidvärtesförflyttningar. Vilda strävar åt höger i båda varven. Därför är det svårt att öka volten i höger varv och att minska i vänster. Samtidigt böjer hon sig lättare åt vänster än åt höger och jag själv hamnar som sagt med mer tyngd på höger än vänster sittben. Jag måste därför anpassa ridningen efter detta genom att göra lite olika beroende på vilket varv, förutom att komma ihåg att "fylla på mer sand" i vänster ben. Jag måste också komma ihåg att inte lätta ur sadeln vid halter och nedsaktningar.

Vi repeterade även att flytta framdelen och flytta bakdelen. Där har vi en del att träna på. Vilda vill helst inte flytta rumpan och jag har en benägenhet att försöka hjälpa till med tygeln vilket gör att hon svänger in istället för att stå still med frambenen.

Det gick riktigt bra att växla mellan skritt, trav och halter idag. Hon är mer lättövertalad nu och lyssnar snabbt på hjälperna. Men Vilda är Vilda och sådant som är lite jobbigt eller svårt försöker hon slippa, men med mycket beröm och genom att växla till sådant hon gör med lätthet så behåller vi det positiva och slipper att jobba mot varandra.

Det blev inga bilder idag heller och det var helt mörkt när vi avslutade lektionen.

Vilda har verkat lite trött det sista och jag hoppas att det inte är luftvägarna som spökar. Hon har inte hostat på ett tag, men stod långt bak med bakbenen efter lektionen. Fast bakbenen fick jobba en del i dag så det kan vara lite träningsvärk.

Marko är nu pulsfri och tjärdreven verkar sitta ordentligt. Båda hästarna verkar något fastar i magarna nu. Vilket är skönt. Har tvättat svansar till förbannelse och mockat tung blöt träck ett tag. Blåbärsproviva är toppen förutom när man fått hästpussar här och var. Har till och med blåbärsfläckar på ytterdörren till huset...

Ikväll lät jag boxen vara öppen vilket känns jätteskönt. De står största delen av natten inne ändå och jag behöver inte känna mig stressad på morgonen. Om nu Vilda har lite trassel i luftvägarna så mår hon bättre av att ha dörren öppen. Båda håller nu stenhårt på sitt eget hönät och det går galant att kratsa hovarna (till och med på Vilda) när de får sitt kvällshö. Det känns lovande inför Vildas bantning att Marko inte verkar vilja dela med sig av sin mat.

I brist på nya bilder på hästarna kommer här en på Doris från familjedagen på Orust hundägarförening.

Ha en bra kväll alla!

var det dags för idag.

Det började väl mindre bra när jag skulle hämta Vilda som för ovanlighetens skull inte ville komma. Det händer i stort sett aldrig att mina hästar inte kommer till mig. Men jag antar att det var jag själv som sände lite negativa signaler eftersom jag är lite rädd om mitt finger och därför blir lite mer stressad än vanligt. Allt tar ju längre tid och jag hade ju en tid att passa. De har ju båda fått lite mycket vila pga mitt finger så då blir de också lite "förvildade".

Jag fick köra med lite hästpsykologi och locka med mig Marko till grinden istället, men istället för att komma med så ställde sig Vilda längst bort i hagen vid stängslet där två andra hästar går. Dum är hon inte.

Efter lite krumbuktande av båda hästarna då Marko fick för sig att gå emellan oss för att inte riskera bli ensam i hagen så kom hon med i alla fall. Grimman var inga problem att ta på men hon försökte att stanna, springa och annat för att komma undan. Marko sprang runt och bockade så leran skvätte. Men ut kom vi med alla lemmar i behåll.

Jag har ju inte ridit på nästan två veckor så jag undrade hur mycket som hade fastnat sedan sist. Men lektionen började ganska bra.

Nya saker att träna på var att börja böja lite lätt. Detta med hjälp av att peka med bröstbenet. I svängar pekar man annars med naveln och bröstbenet i samma linje naveln pekar i ridriktningen medan bröstbenet anger böjningen. Därför måste ju bröstbenet peka mer inåt än naveln vid böjningar.

Jag har ju oftast för mycket vikt på höger sittben därför fick jag tänka mig låren som två behållare fyllda med tex. sand. Min vänstra behållare läcker därför måste jag flytta över sand från den högra för att nå jämnvikt. När man skall flytta åt något håll använder man också denna bild för att flytta vikten åt rätt håll fördelar man sanden från det ena benet till det andra.

Vi travade en del även om det var ganska halt på sina ställen på gräsbanan. Vilda börjar bli duktig på att lyda nu, men vissa ställen ville hon undvika att springa på vilket jag kan förstå. Blöta löv och gräs är inget toppenunderlag. (Läs jag vill ha en paddock!!!) I traven fick jag fortsätta öva på att få knäna peka framför tårna för att få bättre sits och mycket mjukare nedsittningar.

Jag fick även öva mig på att var mindre aktiv med sätet dvs åka med snarare än att driva. Drivningen skall komma från skänklarna. Väldigt svårt att låta bli var det.

Sista övningen var att börja flytta i sidled både utåt och inåt på böjt respektive rakt spår. Man skall då tänka sig en boll inne i bäckenet som rullar med sin tyngd snett framåt åt det håll förflyttningen skall ske. Det är viktigt att tänka sig detta väldigt långsamt. Hästen skall flytta sig i samma takt som tanken. Det är lätt att vara för snabb så att man är längre fram i tanken och hästen halkar efter. Det blir då lite motsträvigt istället. Detta är även viktigt vid svängar, att vrida naveln långsamt. Det skall inte synas att ryttaren gör något utan allt skall vara synkront mellan häst och ryttare. Än så länge är det mesta lite överdrivet dock för att vi båda skall lära oss.

Att flytta utåt samtidigt som hästen är böjd inåt är toppen att använda vid hörnpasseringar, vilket vi övade på en del. Man slipper då att hästen snävar i hörnet och behöver inte använda tyglarna så mycket (helst inte alls).

För mig att tänka på när jag övar är :

att jag inte behöver tänka att lägga mer vikt/sand i höger lår (det finns så det räcker) Att inte heller flytta bröstbenet så mycket i höger varv då blir det för mycket böjning. I vänster varv får jag istället tänka både på vikten och att överdriva pekandet lite med bröstbenet. Att inte öva böjningar mer än ca tio minuter då det är jobbigt för tjockisen. Att böja och göra sidoförflyttningar längs raka grusvägar för att snart kunna göra öppnor. Att variera mellan rakriktning och böjning. Att vara mjuk i armbågarna så jag inte sitter och lyfter i innertygeln.

Sist men inte minst skall Vilda ha mycket beröm så fort hon visar att hon förstår dessa små, små hjälper. Dessutom skall jag lägga i pauser i arbetet. Där vi bara står och vilar en stund. Viktigt är att lägga in en paus innan hon bestämmer sig för att "Nu är det paus". Vi skall undvika onödiga konflikter så att vi båda kan njuta av det roliga med ridningen och hålla det positivt. Helt i min anda, men bra att få tips på vägen.

Härligt med en tränare som är duktig på att läsa av lynnet på hästen och direkt ser vem av oss som gör rätt/fel.

Längtar redan till nästa lektion.

Då jag inte har så många ridbilder och de jag har är ju använda många gånger, får det bli en bild på M´s premiär på hästryggen. Om Marko blir inriden så hoppas jag att Mats också börjar rida centrerad ridning:)

Till sist vill jag nämna att om någon ( i närheten) är intresserad av att också rida lektion i centerad ridning, varannan vecka ca. så är ni välkomna att höra av er. Det finns bara en lite gräsbana som än så länge inte är upplyst men det funkar ganska bra.

Ha en bra kväll alla!

Har verkligen brist på ridblilder. Här har vi precis börjat vår "ridresa" bild från 2009. Pluttan är tre år...

Idag blev det lite mer action och Vilda var riktigt pigg och alert. Kanske lite tråkigt att läsa alla detaljer, men det hjälper mig att komma ihåg lektionen och läxan.

Vi fortsatte att öva på förflyttningarna. Att vi haft lite problem med att flytta bakdelen berodde inte bara på mig utan även på att den lilla envisa bestämt sig för att hon inte vill.

Skönt att få hjälp att skilja detta åt för ibland vet jag inte om jag ger fel signaler eller om hon bara bestämt sig för att inte lyda. Med lite hjälp från "stränga fröken" så lyssnade hon och sedan funkade det mesta så länge matte gjorde rätt.

Vi övade på att svänga i skritt bara med hjälp av sitsen och trängande tygeltag(med hjälp av handen mot halsen). Dagen till ära hade jag valt att rida både bomlöst och bettlöst. Jag hade lite problem med sadlingen då den matglada ponnyn nu är mer än tjock och dessutom spänner ut ballongmagen några extra hål när gjorden skall dras åt.

Sedan var det dags att trava och fortsätta svänga på samma sätt. Jag trodde jag skulle få jobba hårt för att få henne att trava, men hon lyssnade fint och vi växlade mellan trav, halt, skritt, trav och till och med från halt till trav. Vilda jobbade på och verkade riktigt nöjd.

L påpekade att det var viktigt att jag det hela tiden händer något nytt, att jag inte gjorde samma sak i mer än 5-10 steg. Kallblod vill inte hålla på med till synes meningslösa saker som t.ex. att trava runt på en volt varv in och varv ut.

Hon tyckte att Vilda satte under sig jättefint med bakbenen och rörde sig mjukt och smidigt, men för att kunna börja jobba lite mer med böjningar så måste hon gå ner i vikt för att det inte skall bli för jobbigt för henne. Ja, bantningssäsongen är snart här.

Jag fick även lite sitsövningar då L höll i mina ben bakåt med vinklad höft Jag skulle känna att benet fylldes av spolande vatten från höftleden ned till hälen och att sittbenen kändes jämna mot sadeln. Detta medförde att knät vinklades mer nedåt i linje med tån och sitsen blev mer lodrät och stor skillnad kändes när vi sedan travade lätt.

Nu gäller det att komma ihåg allt och allt jag redan glömt  

Det blir ett litet längre uppehåll till nästa lektion, så jag skall ut och rida långturer ett tag nu så tjockisen bränner lite mer kalorier allt går ju att öva både i skogen och på vägen.

Marko verkar ok, men jag vågar inte riktigt ropa Hej!

Imorgon är det hans tur att få göra något stimulerande.

Ha det bra alla! 

Helt euforisk blev jag efter första lektionen i Centrerad ridning. Jag blev även medveten om hur mycket olater jag lagt mig till med.

Arkivbild

T.ex När jag vill framåt så tar jag i tyglarna innan jag lägger till skänklarna. Dubbla budskap, stackars Vilda. Jag använder dessutom hela benen och rumpan när jag försöker driva på framåt. Och när Vilda inte vill gå så spänner jag hela kroppen som dessutom blir mer och mer framåtlutad för att ta i mer och försöka få henne fram. Desto mer sätter Vilda emot och så blir vi spända och motsträviga båda två.

Första övningen blev att gå framåt utan att använda dessa olater med helt hängande tyglar. Jag skulle tänka mig rörelsen att sitta på en cykel och rulla utför en nedförsbacke. Det var svårt att göra rätt och Vilda körde åsnestilen. Hon stod stilla och ignorerade mattes försök att göra rätt. Till sist blev det rätt av oss båda och Vilda fick mycket beröm.

När det sedan var dags för att göra halt fick jag hjärnsläpp då jag skulle ha skänklarna på ett annorlunda sätt än vad jag var van vid och Vilda hon fortsatte gå omkring. Till sist gick det men inte helt klockrent.

Medan jag fick lite instruktioner började Vilda tycka att det var tråkigt att stå still och försökte äta gräs. Fick även bra tips om hur jag kan undvika det utan att behöva dra upp huvudet på henne hela tiden, eftersom det gärna blir en kamp. Jag skulle bara hålla emot precis så mycket att hon inte kom åt gräset utan att dra. Efter många försök började hon tugga och gäspa dvs hon funderade på vad som hände.

Så skulle vi framåt igen, vilket gick mycket bättre, och då försökte matvraket istället äta från trädet vi gick förbi. Går det inte att komma nedåt så får man försöka uppåt;)

Övriga övningar var "flytta framdelen" samt "flytta bakdelen" och rygga. Det kan tänkas väldigt basic, men riktigt nyttigt och med nya verktyg samt fokus på hur det känns i kroppen, vikthjälper och avslappning. Små hjälper skall räcka.

Alla dessa skall syfta till att öka vår kommunikation och kan användas i början av en ridtur för att sätta igång kommunikationen eller när de sitter som en smäck så kan de även användas när hästen är tittig eller rädd för något.

Flytta framdelen gjorde vi genom att använda ledande tygeltag åt det håll vi skulle samt trängande tygel mot halsen på motsatt sida. I början får jag hjälpa till med handen mot halsen för att hon skall förstå. Skänklarna ligger still och överkroppen vrids åt det håll vi ska. Blicken är ju viktig, men jag lyckades att titta ned på vad mina händer och Vilda gjorde för mycket så att jag blockerade hennes rörelse. Med blicken lyft och när jag satt med vikten rätt gick det som smort och med små hjälper. Härlig känsla!

Flytta bakdelen gjorde vi med helt lösa tyglar "fladdrande" skänkel(inget tryckande och knöende) och genom att titta/ha bröstet i den riktning Vildas huvud kommer att peka när vi är klara. Så himla lätt när det blir rätt! Vi har ju gjort framdelsvändningar tidigare men på ett mycket trögare manér.

Rygga. Detta är ju fröken ganska bra på, men inte alltid när matte vill. Jag skulle bara sitta avslappnat och lyfta tyglarna rakt upp eventuellt hjälpa till med lite framåttippning av bäckenet, men tygeltagen räckte och samma tygeltag kan jag använda för att förstärka vid halt.

Vi skrittade runt olika vägar på helt hängande tyglar och varvade med förflyttningar och halter.

Till sist fick jag kläm på det någorlunda och sista halten var som ett stort WOW.

Jag var helt virrig i huvudet efteråt och Vilda var mör hon med.

Det här skulle vi gjort för längesedan.

Nu har vi lite att träna på till nästa gång om två veckor. Jag måste lära mig att slappna av för när jag vill något så lyfter nästan hela jag ur sadeln och var blir det av vikthjälperna då? En fundering är ju också att Vilda gillar körningen och tömkörningen så mycket bättre än ridningen kan ha en del med att jag inte sitter på henne och stör.

Hurra!

Nu skall jag äntligen lära mig att rida.

Ha det bra alla!