Hej alla!

Härom kvällen såg jag andra avsnittet av Ponnyakuten. Jag gillar verkligen det programmet. Jag tycker i motsats till Havrepappa att det är bra att de visar problemen utan att ingripa. Om familjer med en svårlastad ponny har lastat utan skyddsutrustning, sunt förnuft eller utan en gnutta hanteringsförstånd minst hundra gånger tidigare så är det bra att de visar exakt hur de bär sig åt.

Sedan kan jag tycka att det är bra om folk i allmänhet använder skyddsutrustning som handskar, stålhätteskor och annat vid lastning. Även om "vissa" lär sig det den hårda vägen;)

Men diskussioner om hjälm och säkerhetsvästar hit och dit försvarar inte hur litet krut ridskolor och andra lägger på säker hantering av hästarna eller av hur litet de lär ut om hästars kroppsspråk och hur hästar fungerar.

Har skrivit det förut någonstans, men gör det igen:

Ridskolorna borde börja där man skall börja: från marken. När barnen kan hantera ponnyn från marken med ömsesidig respekt, tillit och när hästen är följsam och lydig då, först då är det dags att sitta upp. Men det är bråttom att få åka på ryggen. Det är bråttom att börja tävla. Det är bråttom att lasta hästen som inte vill, vågar eller litar på att det går bra.

Lektionerna skulle kunna börja i hagen där man bara iakttar hur hästar beter sig. Hur de uppfostrar, leker och umgås. För om man kan läsa signalerna så vet man när det är dags att hålla sig undan, när det är ok att gå in i hästens privata utrymme, när hästen trivs eller inte trivs, är grinig, glad etc.

Så här testar jag följsamheten, vilket lätt kunde appliceras innan uppsittning på ridskolan med. Tio minuters följa John! Bara ett litet tips;)

Ibland kan jag tycka att bara barnen har på sig hjälm så kan de skickas in till den mest integritetsfulla ponnyn utan att be den om lov och börja klappa och gosa i boxen. Ponnyn försvarar sig mot attacken och blir stämplad som en sur och farlig häst som bara de "tuffa" barnen vågar närma sig utrustade från topp till tå. Den onda cirkeln är ett faktum. Här borde barnen istället lära sig hur man respektfullt närmar sig en annan individ och hur man läser av dagsformen och humöret på hästarna.

Något annat som slår mig är efter att ha läst en del inlägg på forum om hästhantering är att många som försöker lösa problem med t.ex. sparkande hästar står långt bort från hästen för att inte bli träffade. Har alltid lärt mig att jobba nära hästen och jag har stoor erfarenhet av en liten sparkhäst. Hade jag jobbat längre ifrån så hade jag inte klarat mig undan med lårkakor utan frakturer hade varit ett faktum. Men det viktigaste av allt är att jag aldrig hade kommit tillrätta med problemet om jag hållt avstånd. Såg ni tjejen med sprayflaskan i Ponnyakuten? Bara genom att gå nära hästen skapade hon tillit och det gick lättare med en gång.

Fick även en kommentar i ett forum där jag lagt in bilder på tömkörning av Vilda. Oj, vad nära du går. Du kan bli sparkad. Ok, så här är det: En häst som litar på en sparkar inte när den arbetar. Litar inte hästen på dig (eller du på hästen) och det finns risk att den sparkar då är inte tiden mogen för att tömköra.

Gör om och gör rätt! Då är det antingen dags att länga tömmarna om man väljer att inte ta tag i tillitsproblemet, vilket kan växa istället. Eller så tar man tag i problemet genom att jobba på tilliten tills man vet att det är säkert att gå bakom, gå vid sidan gå framför, stå och gå överallt utan att hästen känner sig hotad.

Visst finns det situationer där man gör bäst i att hålla sig undan som t.ex när två hästar bråkar. Att som liten människa gå emellan är inte att rekommendera.

Men när kommer de riktiga hästskolorna? Det känns som om det är hög tid. För om så många har problem med sina hästar så är det något som fattas. Och i de allra flesta fall är det inte hästen som är problemet utan människorna runt den.

Ha en bra fredag alla!

Jag firar den med mammografi och inköp av torv med min lilla bil, glömde säga till att jag behövde firmabilen idag;)

Idag har vi fått hjälp av några av barnen. Två lass har vi kört bort till ladugården. Jätteskönt!

Vilda har idag tagit sin första sommarpromenad på egen hand, suck. Nu är grimma och el på. Lilla rymmarhästen. Förstår inte vad hon vill göra utanför hagen, men hon är lättfångad i alla fall.

Det är tyvärr inte alla hästar och många gånger kan problemen bli allt större, då man försöker komma på olika knep, ofta "snabblösningar" som istället förvärrar det hela och skapar frustration för både människa och häst.

Hittade några klipp på detta tema med min favorit Ellen Ofstad:

Egentligen inte särskilt konstigt, men i en situation som förvärrats kan det vara svårt att se lösningar på den och dessutom måste allt få ta sin TID. Att stressa för att man måste rida el dyl måste man helt lägga åt sidan och istället lägga tid på att ta reda på vad som är problemet och sedan lösa det innan man gör något annat. Det får ta den tid det tar helt enkelt.

Ha det bra alla!

Åt snön går inte att göra så mycket, men på bloggen kan man ju täcka den med lite grönt istället för tvärtom;)

Läste en artikel i Hästfocus om bestraffning av hästar. Hur vanligt det faktiskt är och hur dåligt det funkar.

Sven Forsström som skrivit artikeln menar att det är effektivare att rygga hästen de gånger man behöver korrigera den av olika anledningar. Det är en stark dominanshandling och hästen kan direkt förstå handlingen och välja att acceptera den.

I vår begynnelse var det ryggning som funkade bäst när den lilla "ettermyran" försökte springa förbi, över eller på mig, och även bets och sparkade. I början fick jag repetera många gånger innan hon gav sig. Nu är det sällan jag behöver rygga henne annat än av praktiska skäl, tex när vi går in genom den lilla dörren i stallet och måste backa in i stallgången.

Det räcker att säga: "Back" eller visa med handen. Numer använder jag även kommandot: "lite till", vilket hon förstår oavsett åt vilket håll hon skall. Först riktningen, sedan "lite till".

Vi använder även "backen" vid tömkörning och backar in mellan bommar ibland. Det är bra om en blivande körhäst kan backa. I dessa lägen är det inte någon tillrättavisning dock och Vilda är inte dummare än att hon förstår skillnaden.

Fördelen med att befästa kommandon kommer sedan när man på hästryggen kan ge desamma och lägga till skänklarna. Vikthjälperna behöver inte hästen lära sig utan den gör rätt om man sitter rätt.

Nackdelen med ryggningen var att hon försökte rygga sig bort från arbete när hon började ridas. Ibland gick hon mer bak än fram;) Därför ryggade jag henne sällan uppsuttet ett tag och det gjorde susen. Nu ryggar vi endast något steg uppsuttet och sedan direkt fram, då får hon beröm.

Att stanna är också grundläggande. Fortfarande är hon dock svår att få igång efter en halt uppsuttet, men när vi tömkör funkar det galant.

Fördelen med halten och att hon kan stå stilla är att kunna få ordning på tömmarna vid tömkörning i lugn och ro.Att kunna spänna för redskap m.m vid körning och att hon stannar när jag ramlar av(har bara hänt en gång än så länge dock;)).

Så med facit i hand, så har vi faktiskt gjort en hel del rätt inför framtiden.

Så ett första tips till er som är i början av denna fantastiska resa:

Lär hästen följa dig, göra halt, rygga vid oönskat/farligt beteende.

Det finns många sätt, men oavsett vilket så ska belöning /eftergift komma direkt när hästen gjort rätt!

Lite bakgrund:

Efter långt uppehåll från hästar och ridning fick jag möjlighet att uppfylla min dröm sedan barnsben, att skaffa en egen häst.

Trots åtskilliga önskelistor, med bara en önskan: En häst! Blev det aldrig någon sådan. Min morfar älskade hästar och ville gärna skaffa mig/honom en. Helst en Ardenner eller en Nordsvensk. Han kände dock en islandshästimportör och ett tag trodde jag (naiv som jag var) att det snart skulle stå en liten islänning i morfars trädgård;)

Som 16-åring blev jag erbjuden att få en arabvalack. Jag jobbade som barnflicka åt en ensamstående mor under sommaren och fick rida hennes hästar på eftermiddagarna när hon var ledig. En väninna till henne skulle flytta utomlands och behövde ett nytt hem åt sin häst. "Snälla mamma!", lät det i telefonen. "Det har vi inte råd med förstår du väl". Det förstod jag inte riktigt då, att få en häst gratis, att bli rekommenderad som ny ägare var stort, men det betalade inte fodret och en dyr stallplats i storstan.

Så åtskilliga år senare gjorde jag slag i saken. Att det blev en unghäst beror(förutom priset;)) på att jag ville komma riktigt nära och forma hästen själv. Om det var genomtänkt har jag undrat några gånger under resans gång. Nu med början av facit i hand inser jag att det varit värt alla lårkakor, bitmärken och grubblerier.

Jag har nu en arbetsvillig, trygg kompanjon som går att rida och så småningom även att köra. Ibland undrar jag hur det gick till?

Jag tänker här dela med mig av lite tips och tricks som har fungerat för mig/oss.

Naturligtvis finns inga universallösningar. Alla är individer, både människor och djur. Det man bör ha med sig är dock att ens egen grundinställning spelar stor roll i all samvaro med djur. Att tro på sin egen och hästens förmåga samt locka fram det goda.

Ha tålamod, ge och ta(i balans), vara konsekvent och ställa rimliga krav är grunden, enligt mig.

Jag återkommer med mer handfasta tips. Ställ gärna frågor! Det jag inte vet tar jag reda på:) Kom gärna med egna erfarenheter, tips och råd som ni vill dela med er av, så det blir ett forum för lärande. Fullärd blir man aldrig, och det är nyttigt att se saker från olika perspektiv.

Jag är långt ifrån expert, men har alltid haft god hand med djur (och barn;)). Varje utmaning ser jag som en möjlighet att lära. Våga pröva och våga göra fel för att lära vad som är "rätt", med tiden blir misstagen färre och framstegen fler.

Ha en trevlig kväll alla!