Idag har jag varit hos "lasermannen" eller kiropraktor/naprapat, kanske det heter;) En fantastiskt duktig man i alla fall. Han hittade en hel del låsningar i nacken och tror att det kan vara där ursprunget till nervinklämningen sitter, men inte helt säkert. Aj, vad det gjorde ont när han försökte lirka med armbågen och handleden och OJ, vad det knakade i mina ryggkotor. Efteråt var i alla fall nacken avsevärt rörligare och jag luktar gott av liniment:)

Att vara sjukskriven innebär för närvarande att jag har fullt upp. Igår var jag på återbesök hos läkaren på vårdentralen, som nu verkar ha förstått allvaret. Han skrev ett sjukintyg, men skrev tyvärr fel hand så det blev: Gör om och gör rätt! Efter detta bar det av till stallet för lunchhö, mockning etc. Att mocka går bra, men tar litet tid. Att packa hö däremot är litet knepigare eftersom finmotoriken krånglar. Att klämma upp vitaminer i mätbehållaren är nästintill omöjligt, men det går.

Sedan snabbt i väg för vaccination. Jo, jag har ändrat mig. Min äldsta dotter har legat hemma (hos pappa) med förmodad svininfluensa förra veckan. Själv är jag mest rädd att bli sjuk så jag missar besök och undersökningar på ortopeden/handkirurgen, då tar det ju ännu längre tid att få hjälp. Så nu är det gjort!

Idag kommer alla barnen och innan dess får jag försöka röja lite här och kanske kamma min hårömma lilla punkhäst;)

Ha en trevlig fredag!

Lite uppdatering:

Sårskorpan i manen är nu borta, likaså en hel del man. Vilda kliar sig, kliar sig och kliar sig och har ett tjockt lager lera över sig helst hela tiden. Vadan denna klåda? Kanske blev det värre efter shamponeringen? Kanske är det fodret? Idag blir det helgenomgång antingen hon vill eller inte.

E red på ridskolan igår på Buz. Han är lite grinig i spiltan, så hon fick lite hjälp med hovarna. Tror att han varit gladare om han slapp gå på ridskola. Efter lite kel så blir han jättego och mysig.

De fick rida skänkelvikningar samt öva på att böja och ställa. Ridläraren är toppen på att förklara vad som händer med hästens kropp och hjälpernas inverkan. Önskar att sådana ridlärare funnits när jag själv gick på ridskola. E börjar bli riktigt duktig nu, men är världens suraste att ha att göra med i stallet. Jag lägger mig i för mycket eller så hjälper jag till för litet och tydligen skall jag genom telepati lista ut när jag skall göra vad. Försöker förklara att man för över sin irritation på hästarna och att hon måste vara lugn när hon är med dem, men vad är fakta mot tonårshumör?

Det är för att jag lägger mig i som hon inte vill rida Vilda... Visst har hon rätt till en del, men när det ser ut att inte fungera så måste jag ingripa, speciellt i början när hon drev och bromsade samtidigt. Nu är hon ju duktigare så därför behöver jag ju inte lägga mig i om det inte blir farligt.

Mammor ska inte lära ut saker till tonårsdöttrar helt enkelt. Ska bli skönt när jag vågar släppa henne själv med Vilda som jag gör med hennes storasyster, men då får hon visa att hon klarar det först. Storasyster har ju hållt på med hästar sedan hon var liten, så det känns tryggare. E tror att hon kan allt och vill gärna rida ut på Vilda helt ensam, vilket jag själv inte ens gör ännu.

Längtar till hormonerna lugnat sig något! Eller till alla flyttat hemifrån;)

Ha det så bra alla!

Nu har läkaren skrivit remiss till ortopeden. Han lät uppriktigt orolig denna gång. Kanske var han för stressad sist för att lyssna på mig. Verkade förvånad över att handstyrkan var så fösämrad, vilket den redan var när jag var hos honom. Själv har jag skrivit remiss till handkirurgen.

Pratade med min chef igår för jag tänkte att detta kanske var något för företagshälsovården? Men nej, då ska det handla om rehabilitering och långvariga sjukdomstillstånd. Ligger det inte i arbetsgivarens intresse att det inte blir ett långvarigt sjukdomstillstånd? För närvarande är väntetiden för ett besök hos handkirurgen 9 veckor, för operation 13 veckor och sjukskrivning efter op. från en till två månader. Vad är då långvarigt?

På torsdag blir det återbesök till läkaren trots allt för att se om jag måste vara fortsatt sjukskriven. På fredag skall jag till en laserbehandlare/laserman(desperat?). För att se om han kan väcka nerven.

Blir frustrerad då jag vill kunna träna lilla Vilda och hon är helt hopplös nu när jag ska kolla sårskorpan i manen. Jag får inte ens borsta eller vidröra manen någonstans. Mitt tålamod tryter när jag inte kan använda handen, skulle vilja komma åt att se ordentligt. Skam den som ger sig dock;) M är en klippa som hjälper mig:)

Ett gnälligt inlägg, en gråmulen, blåsig och kall dag...

Ha det bra och tack för kommentarer och för att ni besöker bloggen!

Pga min handstatus fattar jag mig kort med några foton från besök hos mina föräldrar igår:

 Ha det bra alla! Tar ledigt från datorn ett tag!

Fick en blogaward av Stina, måste dock säga att jag är litet allergisk mot kedjebrev och liknande, men ställer väl upp i alla fall;)

Upggift: Skriva 10 saker om mig själv:

1 Är definitivt en nattmänniska, men kan gå upp tidigt om jag måste.

2 Röker, tyvärr! Återfallsmissbruk efter 8 års rökfrihet.

3 Är uppvuxen i storstan.

4 Träffade kärleken på nätet.

5 Min största idol är/var min mormor.

6 Har spelat i band(elgitarr, saxofon).

7 Vill bli författare.

8 Har många akademiska poäng, studieskulder och dålig lön.

9 Är stolt över mina barn.

10 Är ganska orädd, men trångsynthet i kombination med en maktposition är skrämmande.

Skickar vidare till Acka, Bea och Emelie

Ett litet tillägg. Fattar inte riktigt sådant här jag heller (Emelie). Men awarden är ju naturligtvis den fina bilden. Tack Stina!

Mitt inlägg försvann pga strömavbrott, vilket visade sig vara jordfelsbrytaren som slagit av, lokalt alltså.

Gårdagen tillbringade jag bl.a på vårdcentralen. Min vänster hand är kass. Träffade förs en läkare som lade pannan i djupa vecka och sedan ville skicka hem mig med Voltaren. Han svarade undvikande på mina frågor om varför jag knappt har någon styrka i tummen, i vilken jag har känseln kvar. Som tur var tog han med mig till en fantastisk sjukgymnast som efter att ha undersökt mig grundligt, testat handstyrkan, bläddrat i böcker och förklarat allt pedagogiskt, resolut gick tilllbaka till läkaren. Hon ville att han skulle remittera mig för att undersöka var nerven är inklämd, i armbågen eller i nacken. Resultatet blev sjukskrivning, återbesök om en vecka och ev. då en remiss. Det tar så lång tid att få tid på sjukhuset hävdade han tydligen. Går det fortare om man väntar en vecka?

Nu har jag forskat lite mer om ulnarkompression. Tyvärr ökade min oro när jag läste att risken finns för bestående muskelförtvnining. Än så syns inget sådant, men ju längre tiden går...

Skall därför försöka skriva en egenremiss, om jag hittar rätt instans att skicka den till. Suck! Det är nyttigt, men jobbigt att vara patient. Inatt har jag försökt sova med armen inrullad i en handduk för att inte klämma in nerven i sömnen, inte lätt dock. Skena? Det visste de inget om på vårdcentralen. Det kanske de har på Apoteket, var svaret. Man ska nog ha halsfluss eller urinvägsinfektion om man ska få rätt läkarvård på vårdcentralen. Skicka hem med recept på tabletter är vad de erbjuder. Men om nu primärvården skall vara den först instansen man skall söka till så måste de ju kunna sålla och hänvisa de patienter som de ej har kompetens att ta hand om, vidare till specialist?

Folk med förkylningar, urinvägsinfektioner, svamp i underlivet etc. skall absolut inte söka på sjukhusens akutmottagningar, men primärvården måste då ta hand om dem samt remittera övriga till rätt instans. Att bli hemskickad med tabletter om man har något av ovanstående ger ju inte några men.

Från tråkigt till roligt: Jag gillar verkligen den nya kameran och redigeringsprogrammet som finns att hämta här Paint.net, gratis!

Här litet redigerade bilder:

Ha en bra dag!

Nu är jag trött! Det blåser och är tre plusgrader ute, men det känns som tio minus i vinden.

Med huvudet fullt av planer på hur jag skulle få Vilda att tycka att "paddocken är ju ett fantastiskt roligt ställe" begav jag mig till stallet.

Hästarna var allt annat än pigga idag. "Äta, spara energi, äta, spara energi", tycktes de tänka hela högen. Vilda försökte gå iväg när jag kom med grimman, vilket inte händer särskilt ofta. Hon brukar oftast gå med lös till grinden, när jag hämtar henne. Förmodligen misstänksam pga att jag pillat i manen det sista, vilket hon gör allt för att undvika.

Hon stoppade huvudet i grimman trots allt och följde snällt med till stallet. Men manen fick jag helst inte röra. "Stå stilla! upprepade jag gång på gång. Liten häst stod stilla tills min hand närmade sig manen, flyttade sig framåt, bakåt, åt sidan, knödde och höll på. Till sist tog mitt annars så ganska stora tålamod slut och jag siktade där manen redan var missfärgad av Gentiana violett och hoppas att jag träffade såret. M har inte haft tid att följa med det sista, men jag behöver någon som kan avleda detta envisa lilla russ;)

Sedan ut till paddocken som var förberedd med två små hinder, morötter i fickan hade jag (framtiden visar väl om jag är helt dum som ger belöning igen).

Så gjorde vi en liten volt, kom fram i trav (jag sprang bredvid och höll i grimskaftet). Hoppade över båda hindren. Duktig! Massor med beröm och en morotspeng. Aha! Vilda fattade snabbt. Nästa gång sprang jag bredvid utan grimskaft, Åh Duktig igen! Nästa gång: Nej! vill inte trava! Ny volt, hoppade över ett hinder och tittade efter en morot. Nej! Det var fusk, sade jag. Liten häst traskar bort till gräskanten och belönar sig själv. Sedan prövade vi i andra varvet. Vilda kliver långsamt över bommen och river, ingen fara säger jag. Vi prövar igen, tvärstopp! Vi tar vänster varv igen. Liten häst travar och sniker ut innan hindret. Vägran! tänker jag. Vi prövar igen! Liten häst vill inte trava, stannar och suckar. - Vad ska detta vara bra för, tänker hon. -Jag måste ju äta och spara min energi.

Liten dum ägare visar morotspåsen, travar hoppar över båda hindren och avslutar i galopp:) Belönar sig själv med en morotspeng. Liten häst drar en djup suck och vandrar bort till gräset.

Ungefär så gick det hela till! Sedan var jag trött och svettig. Vi gick till stallet efter lite följa John i paddocken, då var hon jättelydig.

Borstning och lite godis i spannen och sedan tillbaka till de andra. Liten dum ägare galopperade runt ett par fällda träd och hoppade över dem. Liten häst suckade och fyllde på med ny energi.

Hos ylle läste jag en del av denna text av Cornelis Vreeswijk, som skrev den på sin dödsbädd. Hittade resten (tack google!). Väldigt vacker tycker jag. Ska försöka komma ihåg den tills dagen då min egen dödsannons ska planeras, om jag är med då?

Hej så länge!