I lördags släppte Mats hästarna i resten av sommarhagen. De har ju gått i liten del av den i vanlig ordning. Jag hade bett om hjälp att såga ner lite buskar och sly då Mats jobbar borta på veckorna. Hade tänkt vänta  några dagar till med det riktiga betessläppet.

Men gräset är ganska högt där och jag hoppas att det är bättre för tjockisen. Hon äter långsammare när det finns mycket mat, men hon får ju naturligtvis i sig mycket ändå.

Glada var hästarna i alla fall...

Det känns som rysk roulette ibland.

Visst kunde hon få stå på en grusad plätt och få hö hela sommaren, men ska de då gå i olika hagar? Hon skulle dessutom bli heltokig och säkert försöka ta sig till gräset på ett eller annat  sätt. Enda gräsfria stället är utanför uteboxen och där finns risk att hon kliar sig. Men det går ju att ordna större grusad hage.

Betesreduceraren är jag väldigt nära att testa igen, men jag är rädd att hon skadar sig eftersom hon blir helt hysterisk och försöker på alla tänkbara sätt få av sig den.

Vilda är envis, smart, matfixerad och matagressiv. Det gör det hela lite komplicerat. Det låter säkert löjligt då det är många hästar som vänjer sig vid betesreducerare eller att enbart äta hösilageåret runt. Men Vilda är matgalen. Jag tror att det är pga att hon fått svälta som liten.

Hon har puls till och från. Idag var en dag med mest till och återigen fick jag smått panik, men på kvällen var hon pulsfri i ena och knappt kännbar puls i andra hoven.

Idag har jag inte ridit. Tyckte hon kändes lite kantig igår när jag red. Inte hovöm eller halt utan mer stel bak. Det har hon varit tidigare bla i vintras. Blir orolig att det är hennes gamla skada vid bakhasen som börjar ge sig till känna nu efter flera år. Det kan ju vara något annat med.

Har istället roat mig med att titta till hästar, promenera Doris samtidigt och att sy en pad. Multitasking...

Den är nästan klar. Skall bara på med lite fästen och bestämma mig för om det verkligen skall vara en shabrakpad eller helt enklet en pad. Tror att det sistnämnda funkar bättre, men just nu är den en kombination.

Till paden har jag använt vår gamla tempur/Ikeamadrass. När Vilda lägger på sig alltför mycket blir det ett litet glapp mellan rygg och sadel mitt under sadeln. Den trycks ned när man rider, men trycket blir då högre bak och fram. Man ser skillnaden på smutset på shabraket. Den ligger emot hela vägen men för mycket baktill.

Hade en idé om detta i vintras, men hade då inte köpt ny madrass utan hade bara tempurkuddar vilka består av små, små tempursmulor. Det blev inte lyckat.

Imorgon får det bli antingen ridning om hon verkar ok eller en lång tömkörningstur. Hon måste ju röra på sig tjockisen.

Jag börjar tvivla på om Phytoleankurebn gör någon nytta, men jag har en hel del kvar i burken så jag fortsätter ett tag till.

Bra affärsidé, tänk om jag inte vågar sluta med det av rädsla att fången kommer som ett brev på posten?

Ursäkta ett negativt och gnälligt inlägg men inbland känns det som man har rumpan bak hur man än vänder sig...

Ha en bra natt alla!

 

Stina

25 juni 2013 07:35

Fångest är verkligen intensivt =(

Jag har klarat Mulle i 3 år efter hans fånganfall nu men varje år är jag lika nervös.
Och så har jag 2 tjockisar till som knappast skulle gå på bete egentligen, men som sagt : vem skulle gå med Vincent då ?
Suck.
Ja, alltid är det nåt att oroa sig för =(

http://billiejean.bloggplatsen.se

Viveca

25 juni 2013 21:49

Jag vet inte riktigt varför men jag är mer orolig i år. Kanske för att hon inte gått ned lika mycket på senvintern som hon brukar och att jag tycker mankammen är hårdare till och från. Mest en magkänsla. Hoppas att kunna ha betesreducerare dagtid och låta henne beta på natten.

 

M

28 juni 2013 00:53

Åh, jag känner igen det där. Lilleman är också helt tokig i mat. Han hetsäter och jag hade hoppats att det skulle ge sig när han fått landa hos oss och inte behövde kämpa för maten i hagen som på ridskolan. Men han bosatte sig helt enkelt vid rundbalen i hagen den vintern och sen kom fånganfallet som ett brev på posten precis vid midsommar.

Nu går jag o petar på hans hovar varje dag. han är sååå trött på mig och vill nog helst att jag ska klämma o känna på nån annan o ge blanka tusan i hans hovar och kotor.

Han har också fått lite fångnacke *muttrar*

Till vintern ska han få mesta maten i slow-feeding nät, ska köpa minst ett till för det jag köpte i vintras var himla bra

http://grankott.blogg.se

Viveca

28 juni 2013 22:59

Det är svårt med matvrak. Men det är tur att inte Marko är likadan då jag inte rider honom ännu. Vilda motioneras ju i alla fall.

Ja de blir lite trötta på mattes hyss. Idag ville inte Vilda komma när jag hade den vanliga grimman med mig. Det händer i stort sett aldrig, men hon följde snällt med sedan.

Jag har inte haft på munkorgen mer. Hon har mindre puls nu och vädret har varit ganska ok för sockerhalten i gräset.

Nu vet jag i alla fall att hon fixar tekniken om det blir fara å färde.

Jag använder med smhn men ger dem inte fri tillgång. Vilda äter nästan lika snabbt med nätet som utan och när jag provade att ge fri tillgång var båda klistrade runt balen. Efter fem timmar hade de satt i sig 25 kilo, då tog jag ut den...

De har varsitt nät och ibland har jag bara gett Vilda i sitt för att hon inte skall hinna äta upp sitt först och sedan ta Markos. Ibland har båda fått i näten. Jag anpassar det lite efter hur noga Marko vaktar sin mat vilket verkar gå i perioder. Det jag inte riktigt gillar med näten är att när de får hösilage i dem så drar och rycker de väldigt mycket så att de får ut det klumpvis. Är rädd att nackarna tar stryk efter ett tag. Jag har haft mina i tre vintrar men funderar på om jag skall komma på något bättre och mer ergonomiskt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...