Är trött på att vara trött. Vi behöver ljus nu. Det har varit en bedrövligt mörk period alldeles för länge.

Men det är klart jag har ju några ljus i mitt liv(förutom barnen).

Ibland känns det som om jag har ett djur för mycket. Då är frågan, vem? Tankar dyker upp om att jag kanske inte borde ha hästarna kvar. Det känns trögt och motigt ibland och samvetet har en förmåga att gnaga om minst en individ åt gången.

Nästa tanke är då. Vem skulle jag kunna anförtro dem till? Vem skulle vilja ha dem? Vågar jag ens tänka tanken?

Marko som är så känslig och det verkar vara svårt att vinna hans tillit. Han är dessutom inte särskilt utbildad. Förmodligen skulle vederbörande få börja från början igen. Riskera att han blir mer osäker igen eller ett nervvrak. Min stora gosiga nallebjörn. Nej, bättre är jag skyldig honom.

Vilda, den roligaste häst jag träffat. Kärlek från första början och mycket huvudbry har hon gett mig. Vi har liksom vuxit ihop. Tagit oss igenom saker tillsammans. Jag tror vi känner varandra så utan och innan att den ene vet vad den andra tänker redan innan tanken är färdig. Nej, min lilla envetna, tjocka och underbara ponny blir med mig.

Nu har jag fått de där tankarna på pränt och inser ju att det inte går att leva utan dem även om det är jobbigt att leva med dem stundtals.

Känner att jag behöver inspiration. Kanske borde jag gå en kurs eller något? Ridlektionerna inspirerar mig men skulle vilja få ännu fler aha-upplevelser.

Utan djuren skulle jag nog förgås av tristess här särskilt nu under den mörkaste perioden.

Mina barn bor ju inte här. Mats jobbar och kommer ofta hem sent. Hans barn sover mest eller är hos sina pojkvänner. Så egentligen har jag hur mycket tid som helst, men kanske lite knapert med det sociala livet. Får nog ta mig en funderare på hur jag skall gå vidare.

Till våren börjar vi förhoppningsvis på fortsättningskursen i agility. En sådan liten grej en gång i veckan gör susen. Man måste ta sig iväg oavsett väder. Man träffar folk och blir inspirerad.

Samtidigt kanske jag även skulle satsa på något som inte har med djuren att göra för att vidga mina vyer lite. En skrivarkurs eller någon vidareutbildning/fortbildning. Kan även tänka mig att börja simma regelbundet med tillhörande bastu och avslappning men hade gärna haft sällskap då annars kan det bli lite tråkigt.

Får se om jag kommer fram till något. Det skall ju även kännas kul och inte förknippas med stress.

Funderar vidare.

Ha en bra dag alla!

Här är en av de mindre smickrande bilderna från vår fotosession. Doris tröttnade och gjorde allt för att få uppmärksamhet och försöka få matte att förstå att det var tråkigt att bara posera på den lilla gräsplätten.