Mats var ledig igår så vi tog ut båda hästarna.

Marko fick på sig "träningsgrimman". Det blev lite meningskiljaktigheter mellan honom och Mats, men efter en stund fattade han grejen. Till slut räckte det att Mats pekade åt höger när Marko försökte tränga åt vänster. Duktiga killar:)

Här är Vilda med träningsgrimman. Nyårsafton 2008 första gången med sadel.  

Och här inför tömkörning. Använde grimman istället för träns innan vi drog vargtänderna på henne.

Den misstänkta fettansamlingen på Vildas kors var bara tjock underpäls;) Lite pinsamt, men skönt:)

Jag red Vilda och hon var mer framåt med sällskap. När vi kom in i skogen upptäckte Mats att han inte klarade att gå i den djupa snön. Vi prövade att gå åt var sitt håll med hästarna. Men efter många ynkliga gnäggande från Marko blev Vilda orolig och jag tyckte det var bäst att vända. Fick bromsa och bromsa och bromsa. När han väl var inom synhåll blev de båda lugna igen.

Efter ett möte med postbilen red jag i förväg hemåt. Hörde hur Marko gnäggade, tyckte det lät väl ynkligt och stannade för att vänta in dem. Marko kommer på åkern över krönet, men Mats huvud dyker aldrig upp. Där står hästen med hängande grimskaft. Han verkade ganska lugn men blev rädd för grimskaftet när det dinglade framför benen. Jag satt av och började sakta gå mot honom. Då dök Mats upp haltande och fick tag i grimskaftet. Så gick vi lugnt och sakta in i stallets trygga vrå.

Marko hade tagit ett kliv över grimskaftet, blivit rädd och börjat dra. Mats hade inte fått stopp på honom, men hängt kvar i grimskaftet och släpats med en bit innan han släppte. Detta är det luriga med träningsgrimman. Den dras åt runt nosen och man måste direkt ge eftergift när hästen gjort rätt. Marko fick istället ännu mer panik naturligtvis. De kan även skada sig om de fastnar någonstans.

Mats fick ont i armbågen och var ganska spak och chockad. Marko var väldigt lugn trots allt och verkade helt ok, förutom en lätt svullnad vid nosen. Det kunde gått mycket värre. Det här är sådant som händer om man brister det minsta i uppmärksamhet. Man måste hela tiden ha koll på grimskaftet, särskilt på en såpass känslig individ. Hade det varit Vilda så hade man bara kunnat dra fram grimskaftet igen. Hon är inte det minsta hispig för beröring, rep, linor eller tömmar.

Hoppas nu att detta inte satt myror i huvudet på Marko, men unghästar är ganska formbara så det kommer att gå över. Jag är glad att han litar på oss och kommer till oss efter en sådan händelse i stället för att springa iväg.

Så motion har både hästarna och vi fått. Drar mig också till minnes allt som hänt under Vildas unghästperiod. Trasiga grimmor och tyglar, brända händer efter grimskaft, sprungit in i mattes rygg, stängselhandtag som fastnat i svansen etc. Det gäller att vara ett steg före, men ibland är man inte det.

Ha en riktigt trevlig fredag alla!

 

Emelie Eriksson

10 december 2010 10:35

Gud vad fina hästar! :)
Tur att det gick så bra iallfall! :)
Du får gärna titta in på min blogg:)

http://kommandosminne.bloggplatsen.se

Viveca

10 december 2010 11:45

Tack! Visst är de fina:) Ska absolut kika in hos dig! Välkommen:)

 

Stina

10 december 2010 10:50

Oj, det kunde ha gått riktigt illa om det ville sig så där hade dom trots allt tur dina grabbar.
Ofta är ju olyckshändelser sånt man kunnat undvika om man varit mer uppmärksam och tänkt efter, fast vi är ju inte mer än människor och glömmer bort oss.
Nästan alla olyckor jag varit med om hade jag kunnat förhindra om jag tänkt till eller inte gått och slappat.
Vi måste ha små änglar ändå som vakar över oss och över hästar =))

http://billiejean.bloggplatsen.se

Viveca

10 december 2010 11:44

Visst är det så Stina. Jag brukar vara så mycket om och kring mig hela tiden att Mats blir lite trött på mig ibland. Han tycker att jag allrid tror att det värsta ska hända. Har därför backat ett steg när han grejar själv med hästarna och fösöker att inte tjata om det inte är något väldigt uppenbart jag ser. Nu såg jag ju inte när detta hände och kanske var det bra att det hände. Han är något mer av en chansare. Vi kompletterar nog varandra rätt bra. Han får mig att våga ta nya steg fram när jag kanske bromsar lite för mycket ibland.

 

Emelie

10 december 2010 14:07

Sv: Ja hon är så snäll:) Jag fick henne förra sommaren och det var min första egna häst.
Jag börja rida när jag fick henne så det är så bra att hon är så snäll :)
Vad synd att din dotter inte är intresserad av hästar :( ;)

http://inmyworld.bloggplatsen.se.bloggplatsen.se

Viveca

10 december 2010 15:51

Låter ju jättebra:) Vad roligt det måste vara. Min äldsta dotter har ridit och hållt på en hel del med hästar, men bor inte hos mig. Den yngsta gick ett tag på ridskola och rider ibland på Vilda, men hon har mest spelat fotboll:) Det gör inget att hon inte är intresserad, men det hade ju varit kul att få sällskap lite oftare;)

 

ylle

10 december 2010 19:31

Shit happens, kan man ju säga... men tur att det ändå gick så pass bra, och kanske har de lärt sig nåt, i alla fall den tvåbenta... (jag vet hur det känns att vara så noggrann så att man upplevs som TJATIG - resultatet kan bli att vederbörande stänger öronen, och då är det ju bra att han märker att det KAN hända det Du talade om....)

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Viveca

11 december 2010 01:27

Jag får bita mig i tungan ibland. Men därmed inte sagt att detta inte kunde hänt mig själv. Men jag tror faktiskt det tog lite skruv. Tidigare har ju jag haft huvudansvaret när det gäller Vilda. Mats var helt grön när det gäller hästar. Ju mer involverad han blev desto mer tips och råd gav jag. Nu har han hängt med vid sidan om och lärt sig mer och mer. Så naturligtvis vill han ta hand om sin häst. Men han har ju inte som många av oss andra lärt oss den hårda vägen som unga (och ibland naiva) hästtjejer. För tänk vad många incidenter som faktiskt hänt när man tänker efter...och lite har man väl lärt sig;)

 

Kicki

10 december 2010 20:52

ja man får vända på det o se det som en lärdom för alla inblandade =)
säkert tar inte pållen ngn skada, imorgon kommer andra,positiva upplevelser o slätar ut dagens trassel!

http://kaa.bloggplatsen.se

Viveca

11 december 2010 01:19

Man lär sig nya saker varje dag. Det är det som är så bra:) Nej, det är nog ingen fara med honom. Får fortsätta att vänja honom vid alla "läskiga" saker bara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...