Inflyttningsfesten blev riktigt lyckad. Tack alla vänner för att ni kom och förgyllde dagen:)

Dagen efter var lite seg. Det blev dock en promenad med "Bill och Bull". Marko skötte sig exemplariskt både vid möten med bilar och andra hästar i hagar vi passerade. Vilda däremot visade sin envisa sida och vägrade gå ifrån hästarna hon fick hälsa på. Efter en hel del övertalning som ledde till att hon var ganska spänd och fortfarande lätt bångstyrig kom en bil bakifrån. Vi gick in på en uppfart för att släppa förbi bilen. Då började hon steppa runt, backade(den växeln verkar funka bra;)) in på gräsmattan och trampade massor av hål i den, suck!

Vilda är en otroligt charmig individ, men hon kräver list och ett mycket stort tålamod. I söndags var första gången på länge jag blev riktigt irriterad på henne. Annars brukar jag mest skratta åt eländet. Kanske var det tröttheten efter festen som gjorde det?

På väg hem blev hon bettutad i en mycket söt liten valack och vägrade gå därifrån efter hälsande, pipande och svanslyft. Fastvuxen var hon. Fick henne vända och backa några steg, sedan två steg fram och så vidare. Att Marko och M hade gått förbi och nästan var utom synhåll bekom henne inte. Hon måste blivit kär.

Marko gick med M som han inte gjort annat, lydde M hela tiden med pigg och intresserad uppsyn.

Nu förstår jag ännu mer när jag jämför hästarna att Vilda nog inte var den lättaste individ att uppfostra och kanske inte den ultimata att ha som första häst;)

Men jag gillar ju att hon är lite egen och bångstyrig. Vilken lycka det varit varje gång man lyckats komma överens och jobbat ihop.

Hon behöver nog lite mer träning och stimulans, för hon verkar lite smågrinig överhuvudtaget nu. Det brukar alltid ge med sig när man höjer ribban, vilken nu varit väldigt låg ett bra tag.

Ha det jättebra alla!

 

Stina

14 september 2010 07:11

Jag säger bara ston. Är det dessutom kallblod i dom så blir man gråhårig ganska snabbt ;)

http://billiejean.bloggplatsen.se

Viveca

14 september 2010 08:59

Det har du helt rätt i Stina, men som kvinna har jag all förståelse för PMS-liknande tillstånd, även om de gråa håren blir allt fler;)

 

Ann

14 september 2010 08:26

Och det är väl det som är lite av charmen? Att de faktiskt är så olika? :)
Kanske lite stoigt också? ;)

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Viveca

14 september 2010 08:57

Absolut:) Älskar den lilla envetna som för övrigt är lugnet självt medan Marko är lite mer på tårna och väldigt snabb att lyda:)
Stoig? Nej, inte det minsta;)

 

ylle

16 september 2010 13:29

En del hästar sänds i vår väg för att lära oss något.... kanske är det så med Vilda?

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Viveca

17 september 2010 08:26

Där satte du nog huvudet på spiken Ylle. Hon har lärt mig massor:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...