Jag hade sadeln på prov till och med tisdagen. Jag var fortfarande vankelmodig när jag lämnade tillbaka den.

Men på måndagen hade vi två provningssessioner. Vilda var måttligt road...Men hon kommer snällt med från hagen varje gång. Förmodligen pga att de betat av en del i sommarhagen och gräset utanför blir mer intressant. Marko börjar också lägga på sig på nacken och nu börjar jag oroa mig för honom med. Funderar på att asfaltera och ge hö året om...

Inte lätt att känna efter hur sadeln känns när Vilda ständigt drar ned huvudet och försöker äta. Mats har några roliga filmer bla. där vi är på väg att styra in i en telefonstolpe pga gräshelvetet...

Bilderna är kvar i Mats telefon. Vi prövade först med att vidga järnet. Då låg sadeln ok längs ryggen när den var lös men så fort sadelgjorden kom på  så åkte den fram mot bogbladen. När sadeln var något smalare blev det en glipa mitt på ryggen istället.

Efter första provningen åkte jag för akutshopping av en svängd sadelgjord inför nästa provning då vi tog in järnet något och sadlade med den nya gjorden. Marginellt bättre, men inte bra. Jag tog bort de giganstiska knästöden men tycker inte jag satt riktigt bra i sadeln. Känns inte som jag kom ned riktigt i den men mycket bättre än med benstöden. Dock hamnade sadeln även något i framvikt vilket gav mig svankrygg.

Funderade sedan på om det även var stropparna som ställde till det i kombination med rund mage på försökskaninen. Främre stroppen går från ortspetsen och kommer ut lång nedtill mellan kåporna. Det gör att sadeln trycks nedåt och framåt mot sadelgjordsläget.

Nej, Tekna dressyr S-line blev det inte.

Fick istället låna med mig en Globus clic dock 17,5 tum vilket jag tyckte var lite stort.

Enorma benstöd på den med. Här är efter provovridning i annan sadel. Hade glömt fota innan.

Den fick en jättelucka mitt under sadeln och jag hann knappt spänna gjorden innan den låg på manken.

Så en diss för Globus Clic när det gäller Vildas rygg.

Fick även låna en gammal Hubertussadel av en väninna, bara mest för att det bra att jämföra lite olika sadlar.

Trodde att den skulle vara både för smal och svängd egentligen.

Men den låg an hela vägen.

Vid ridning hamnade den dock längre fram vilket gjorde att trycket ökade från koppjärnet samt att den låg an mot bogbladen och hamnade i bakvikt. Trycket från koppjärnet kan ha med att den skulle varit vidare, men det är nog en kombination.

Men den hade legat an hela vägen om dock för mycket punkttryck främst bak (i vanlig ording)

Däremot har jag suttit för mycket på höger sida. Vi är ju bra på att hjälpa varandra att flytta mig dit. En stor del av vägen gick Vilda dessutom kraftigt böjd åt vänster och drog kroppen åt höger för att försöka äta på den sidan vägen varpå jag förköts åt höger. Sadeln var lite glatt och ganska hård, men nu vet jag att vi kanske ska titta på något svängda sadlar med.

Denna rygg är knepig:

Vi håller oss till den bomlösa ett tag, kör spansk stil och funderar vidare.

Lite svårt att se på bilden med den bomlösa blir det inga punkttryck utan helt jämna avtryck.

Det jag inte får ihop är att den fortfarande funkar bäst med panelerna som är tjockare bak än fram trots att hon är överbyggd bak, men sadeln är så kort så det kan vara därför. Med de raka panelerna hamnar sadeln något i bakvikt.

Ha det bra alla!  

...för inridning pågår.

Marko är nu väldigt lugn och fin. Han är till och med mindre tittig än Vilda när det gäller brevlådor, grushögar, vedhögar, flaggor, fordon etc.

När det gäller föremål inpå kroppen är han fortfarande känslig, men inte omöjlig och blockerar sig inte.

Hade en "plastpåsesession" igår före tömkörningen. Som vanligt är det vid öronen det är läskigast, men han nosade självmant på plastpåsen och jag svingade den framför, bakom över och under samt klappade honom med den över hela kroppen. On-knappen var på hela tiden.

Tömkörningen gick riktigt bra och vi tog en annan runda än vi gjort det senaste. Det var spännande tyckte Marko. På väg hem fick han dock för sig att han skulle ut på åkern och äta. Nästan lite lik åsnan Vilda där ett tag. Hellre en enveten och lugn än en stirrig raket.

På väg tillbaka till sommarhagen blev jag väldigt sugen att hoppa upp på ryggen på honom då han var så lugn och fin efter träningen. Mats erbjöd sig att slänga upp mig, men jag motstod frestelsen då jag inte hade hjälmen på mig. Istället gick jag med armen över ryggen på honom och hoppade upp och ned med lite tyngd över hans rygg. Vi stannade också och Mats hjälpte mig så att jag kunde lägga mig över ryggen på honom, vilket han reagerade något på genom att spänna sig lite och ta två steg framåtför att sedan stanna. Jag gled sakta ned igen och gav mycket beröm.

Nu är det mest jag som måste förbereda mig mentalt för att inte överföra spänningar till Marko när det är dags. Därför bör jag kanske ha hjälm på så att när jag är redo när jag känner att rätt tillfälle ges. dvs när vi båda är lugna.

Har även analyserat själva avramlingen och kommit fram till att Vilda som var placerad i hagen bredvid inte utgjorde någon lugnande inverkan då hon rusade runt som en toka hon med. Jag hade nog fått stopp lättare om inte uppviglerskan var i närheten.

Hon får vara utom synhåll när det är dags!

Är lite oroad över Markos kisseri. Igår kissade han två gånger under tömkörningen. Han brukar aldrig kissa när vi tränar. Däremot brukar han bajsa vilket Vilda aldrig gör. Först en liten skvättig pöl på grusvägen och sedan en större på åkern. Han kissade dessutom direkt när vi kom tillbaka till hagen igen.

Han verkar dock inte påverkad på något annat sätt. Häromdagen hade han dock fått in hela paketet i magdelen till täcket och kissat i magdelen. Det nya täcket sitter lite väl tight baktill om magen. Var rädd att det blivit stasat men han har ju kissat som sagt och jag kan inte se något konstigt. Får nog sy om resåren då det antagligen ger väl mycket tryck över blåsan. Kanske är det så enkelt att han kissat lite extra när trycket lättat. Inte lätt med kallblodshästar som inte ser ut som standardhästen täckestillverkarna utgår från...

Gav lite honung i kvällsspannen igår ifall det skulle vara en urinvägsinfektion.

Raspade även hovarna något då han trampat upp en spricka ytligt i hovväggen. Tycker att väggarna är lite långa på båda hästarna trots att de är nyverkade. När hovarna växer mer på sommaren och dessutom är ovanligt hårda och fina trampar de gärna av sig överskottet med sprickor som följd. Hade gärna velat gå någon kurs i hovverkning för att kunna hålla efter på bästa sätt. Vågar ju inte ta för mycket med risk för ömhet eller att det blir snett eller felvinklat.

Idag är sista dagen på min första semesterperiod och som vanligt har det gått snabbt och jag har inte fått gjort allt jag skulle gjort.

Skall försöka sy färdigt ett överkast till min äldsta dotter som flyttat hemifrån. Har lyckats med flera felmätningar...

Tänkte dessutom strippa den där billiga gamla sadeln jag köpte för att se hur bommen ser ut. Har en idé förutsatt att det är en stålbom.

Bra att ha en svetskunnig icke ont anande sambo;)

I år verkar det ordna sig med hö. Han som glömde bort oss förra året hörde själv av sig, så nu är fem pallar småbalshösilage beställt och kommer i veckan. Dessutom ingår analys. Skall bli skönt med bra hösilage av grövre kvalitet och dessutom samma hela vintern. Det gillar nog hästmagarna bäst:)

Ha en bra dag alla!

Jag har i flera år använt Ultrashield, vilket funkat hyfsat bra. Något sämre effekt de senaste åren på knotten. Dock får hästarna inga fästingar mer än i ansiktet där jag inte vill smeta in gift.

Emin Optimal har testade jag första gången förra året. Det består av microkapslar vilket skall förhindra att det tas upp av kroppen. Själv reagerar jag med klåda av medlet. Om hästarna reagerar är svårt att säga då de redan har klåda.

Jag är efter all denna användning impregnerad med insektsmedel. Skönt att slippa både fästingar och bett, men hur nyttigt kan det vara med allt gift? Tidigare har jag varit älskad av alla kryp. Nu kanske hjärnan blir skadad istället?

Jag har även provat hemmakok men citron, vitlök, rosmarin och ättika/vinäger. Det luktar ganska gott, men hjälper inte särskilt länge.

Tidigare innehöll de flesta insektsmedel på marknaden eteriska oljor bl. a. Citronella och Geranium läs mer här. Dessa medel har förbjudits av kemikalieinspektionen som ingredienser i insektsmedel. Jag antog att det var pga giftigheten, men det visade sig när jag läste på att det berodde på att produkterna inte fick marknadsföras som verksamma mot insekter utan att ha blivit testade och godkända av kemikalieinspektionen. För att få en produkt godkänd kostade det företagen runt en miljon kronor för varje produkt. Istället togs produkterna bort och ersattes av produkter med godkända gifter.

Efter lite efterforskningar och googlande tillverkade jag eget insektsmedel idag.

Eteriska oljor:

Geranium,

Cederträ,

Lavedel,

Citron/Eukalyptus.

15 droppar av varje blandas i en liten skvätt grönsåpa ca en msk.

Blandningen klickas i en sprayflaska med 5 dl ljummet vatten, omskakas.

Skakas om före sprayning.

Får se om blandningen är lagom stark och ev. byter jag ut citron/eukalyptus mot citronella.

Eteriska oljor kan vara potenta och ge t.ex hudbiverkningar. De skall inte användas outspädda på huden. De är dock inte blandbara med vatten utan med olja.

Jag vill inte smörja oljor på hästarna i värmen pga risk för brännskador. Därför använde jag grönsåpa som emulgerare så att oljorna finfördelas i vattnet. Därför bör man skaka om flaskan då de skiktar sig när vätskan stått.

Håll i er här kommer en massa räkneexempel.

Har nu vägt utrustningen. Hästarna får behålla sin tidigare uträknade vikt så länge.

Exempel Vilda: 480+60+8,5(sadel och träns)= 548,5 kg
548,5/21 (skenbensomfång)= 26,11, 26,11/2=13,05
dvs helt ok.

Så försökte jag räkna ut maxvikt enl. detta på Vilda och kom fram till 120 kg, vilket jag tycker låter mycket. Då använde jag 14,3 kg/cm som max. Men väljer man istället den nedre nivån på 13,4kg/cm hamnar man på 82,8kg vilket låter mer rimligt.

Man kan ju också interpolera de båda värdena så här: (13,4+14,3)/2 = 13,85

Så här kan man då räkna ut maxvikten (dvs vad ryttare och utrustning får väga)

13,85 x 2 = 27,7
27,7 x 21 = 581,7 (total maxvikt)
581,7 - 480 (hästens vikt)= 101,7 (maxvikt ryttare och utrustning)

Även detta låter mycket.

Sedan får man titta på mankhöjd (ju lägre desto bättre) benvinklar, längd på rygg/ländrygg och kors (djupt och brett skall det vara).

Detta är dock svårare att ha en uppfattning om. Då måste man ha något att jämföra med och bättre hästöga än jag själv har.

När det gäller Marko ser det sämre ut.

Där har jag lagt mig på den övre nivån enl följande exempel:
14,3 x 2 = 28,6, 28,6 x 23 = 657,8

657,8 - 620 = 37,8

Då gäller det att få anorexia;)

Man kan också se till att få upp skenbensomfånget.

Ett omfång på 24 cm skulle göra att vi höll oss inom gränserna.

Och lite matematik igen:

620 + 60 + 8,5 = 688,5
688,5/14,3 = 48,1
48,1/2 = 24

Jag har dock bara mätt ena benet på vardera häst. Dessutom tycker jag det var svårt att veta exakt var man skall mäta. det skall ju vara på det bredaste stället precis under knäet, men jag kan ha hamnat lite väl långt ned. Mäter man båda benen så delar man sedan med två.

Nej åter till städning av ett mycket vårsmutsigt hem.

Ha det bra alla!

Hej alla!

Det är lite dött på bloggen tycker jag, men jag fortsätter att skriva. Om inte annat så för min egen skull.

Vilda har inte hostat igen, peppar, peppar. Jag får dock inte bukt med hennes mage. Hon bajsar komockor och ibland med några bollar i. Någon gång har det även varit vattnigt. Jag tyckte att det var bättre ett tag, men  nu är det sämre igen. Vi har testat Proviva och bakjäst ett längre tag, vilket hjälpte superbra på Marko när vi gjort en massa foderbyten och båda hästarnas magar var lösa. På Vilda var det bra ena dagen och sämre nästa. Därför slutade jag ett tag med bakjästen och sedan även Provivan.

Jag misstänkte ett tag att det var socker i betfor eller själva linfröoljan hon reagerade mot och tog bort allt utom mineralerna ett tag. Nu senast misstänkte jag att det är för litet fibrer i hösilaget eftersom det är väldigt fint, inte grovt alls.

Vid närmare eftertanke har hon varit lös till och från ända sedan i våras, men på våren och sommaren har jag funderat på om det berott på att gräset varit väldigt kraftigt eller varit alltför proteinrikt och avföringen har varit normal till och från.

Hon har varit pigg hela tiden men nu tycker jag att hon ser trött ut. Hon är dessutom lättirriterad, vilket hon brukar bli när hon inte är helt kry. Marko bossar runt henne lite väl mycket och hon går undan mycket irriterad. Det är ett säkert tecken på att något inte stämmer. Han är inte den som skall bestämma i normala fall. Det blir då lite kivandes mellan dem eftersom Vildas tålamod tryter.

Man blir lätt desperat när det är så här. Så jag har ökat hösilagegivan eftersom jag kanske gett henne i underkant fibermässigt. Jag har även provat vetekli i några dagar vilket skall vara fiberrikt. Men drog öronen åt mig igår kväll då jag tyckte hon var lite varm på framhovarna och hade även lite puls. Hon har så till och från på somrarna och kan även ha lite puls, men då oftast på ena pga hålväggar. Nu är det dock torrt ute och hovarna har kännts svala och fina tidigare.

När de fick hö var hon fastare i magen, men pga av dammkänsligheten kan jag varken ge hö eller halm vilket annars skulle varit optimalt för henne. Funderar även på om det kan vara något med tänderna. Hon hade ju en vass kant när vet. kollade för ett tag sedan. Kanske maler hon inte fodret rätt.

Inte jättekäckt att ge spannmål till en tjockis även om hon bara fått 1 dl på kvällen. Hoppas hon inte får fång. Sedan har det även varit väderomslag med frostigt gräs och det är ju också fångframkallande. Nu vet jag inte vad som är hönan och ägget i detta. Nu blir det inget mer vetekli och i morgon skall jag försöka få tag i veterinären för rådfrågning.

När det gäller ridningen så känns hon ganska pigg dock. Hon verkar nöjd med sadeln och traskar piggt på. Verkar inte öm i hovarna eller irriterad vid sadlingen som hon är när luftvägarna spökar.

Tog en tur med båda hästarna igår och min äldsta dotter red Vilda.

Marko hade som vanligt bråttom i början men igår började han lyssna tidigare än vanligt och gick sedan "fot" hela vägen. På slutet av långrundan maskade dock båda hästarna. Herregud så långsamt man kan röra sig trots långa ben;) Det har ju töat och i skogen fanns det jättegrönt gräs i vissa gläntor. Inte kul att gå tillbaka till den tråkiga hagen då...

Vet inte hur jag siktade med kameran, men man ser det fina vädret i alla fall.

När det gäller fibrer så har jag lite funderingar på aspbarkpellets. Är det någon som provat?

Ha en bra dag alla!

I kölvattnet av en hel del inlägg och idogt konstaterande på faceboook av s.k ”riktiga” svenskar kunde jag inte låta bli.

Där pluppar det upp smygrasister, en mer än man trodde, som gömmer sig bakom ett sken av självuppoffrande generositet.  (Ja, för ”vi” svenskar är ju så snälla och generösa). Samtidigt som de på något sätt måste få fram att invandrare kostar en massa pengar och ställer till en jäkla massa problem. Det största hotet verkar vara att de på något sätt är ute efter vår flagga och vår tro och att de gnäller och klagar.

Hmm!

Vår tro? Ja, mig veterligen så är svenskarna inte ett särskilt troende folk, i vilket fall så tror de ganska olika… Vår flagga? Det värsta hotet där är väl nynazisterna…

Gnäll och klagan, nja är inte det väldigt svenskt? Ursäkta mina fördomar, men om man gnäller och klagar mycket så är man nog en ”riktig” svensk och då är det väl bra om alla i Sverige gäller och klagar för det är väl anpassning man är ute efter här eller?

Tja, alltid lurar de någon, men mest sig själva om jag får säga vad jag TROR.

För att försöka förstå konceptet så satte jag det i ett annat sammanhang som nog alla kan relatera till:

Var tacksam! Ja, är du invandrare så skall du vara så jävla tacksam och inte gnälla. Gnället är förbehållet oss ”äkta” svenskar. För passar det inte så kan du ju åka tillbaka dit du kom ifrån. Du har ju själv valt att komma hit, eller hur?

Likväl som du som uppsökt akuten i värsta rusningstimmarna har valt att sätta dig där i väntrummet och vänta, vänta och vänta. Men gnäll inte! Du har ju själv valt och passar det inte så kan du ju åka hem och dö eller något. Gnäll inte och klaga inte för du har ju själv valt att sitta där timme in och timme ut. Varför du är där är ovidkommande. För vi tar ju hand om dig, eller hur? Var tacksam!

Ställ dig i kö, rätta in dig i ledet. Gnäll inte och klaga inte på ”våra” fina svenska traditioner.

Gnäll inte på sjukvården för den är ju till för dig. Det är inte viktigt att bli rätt behandlad. Det viktiga är att rätta sig efter kösystemet, även om du inte hur du än försöker kan se att det ens existerar något sådant. Bit ihop eller åk hem. Klaga inte på systemet. Du kostar ju skattepengar för fan när du sitter där och tar upp sjukvårdens dyrbara tid.

Var tacksam! Det spelar ingen roll varför du kom hit eller vilka trauman du bär med dig.

Passar det inte så åk tillbaka och bli våldtagen, skjuten eller torterad. För du är ju ingen riktig svensk som oss andra, som vi som har rätten att gnälla än på det ena och än på det andra. Vi stackars ”svenskar” som är så hotade i vår fjällhöga nord och inte kan förpassa oss någon annanstans när det inte passar utan stannar vid att gnälla.

Nu förstår jag ännu mindre…

Tack och hej från mig!

och det var inte lätt att sikta när den var uppe på huvudet. Första filmen blev enbart studier av marken. Andra filmen var den här:

Tredje filmen var när jag själv satte mig i sadeln, sjösjukevarning på den och filen var för stor att ladda upp här.

Blir därför bara denna snutt på E och Vilda. Vilda är hungrig i vanlig ordning och vet att E är snällare än matte.

Försökte få lite koll på Vildas bakbensaktivitet, kanske lite stel fortfarande? Men verkar inte halta såvitt jag kan se. Inget irriterat viftande med svansen. Däremot stod hon tokigt vid sadlingen igen. Tyckte inte jag fick sadeln riktigt rätt heller trots byte av koppjärn härom dagen. Får nog finjustera den eller rida bomlöst ett tag tills hon ändrat form igen framåt våren. Funderar på om det är dags att helt byta sadel, men hon är svår och eftersom hon ändrar sig så mycket över året så är det bra med Thorowgoods sadlar. Kanske behöver hon en något mindre rak sadel? Men tidigare har de legat som en banan i bakvikt.

Vi får testa oss fram så det inte blir obekvämt eller skadar ryggen på henne. Markos rygg är så enkel att se hur sadeln ligger. Bred och platt helt enkelt. Den sadeln han har (en likadan fast större) sitter som en smäck på honom.

Ha en bra dag alla! Nu skall julen ut!
 

på facebook tenderar ofta att bli som jag kallar det "svartvita" och nu menar jag inte den löjliga chokladbollsdiskussionen där vi "svenskar" tydligen känner oss hotade och ledsna över att inte få namnge bollarna som vi alltid har gjort. Den diskussionen är mest patetisk.

Utan det kan vara allt möjligt men en het potatis är äldrevården och sjukvården. Det har ju tidigare varit mycket skriverier om vanvård och kränkningar även om det har varit tyst i media ett tag nu.

Det är viktigt att belysa missförhållanden, men tyvärr är det sällan de goda exemplen belyses.

I sjukvården och i äldrevården arbetar människor MED människor. Det innebär att de som arbetar där inte bara måste ha ett tålamod av änglamått utan också kunskap grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet samt kunna omsätta kunskapen. Det är inte lätt att vårda människor.

Därtill krävs samarbete och teamkänsla. Allt detta fungerar under en god ledning som ser sin personal. Som ser den utarbetade kanske dubbelarbetande och ensamstående mamman. En ledning som inte bara vänder på slantarna och sparar genom att inte ta in vikarier utan både ser och påpekar vilket gott jobb personalen utför.

En chef som även ser när någon i personalen inte verkar orka. Som ser till att den personen inte får det tyngsta lasset, inte de svåraste patienterna/vårdtagarna. Inte behöver gå in till en aggressiv, dement patient som slåss och hotar personalen.

Att inte ta sådant personligt är enkelt när man mår bra och har tålamodet kvar, men i sådana situationer krävs att vårdaren själv är i balans och orkar vara professionell. Det är en konst. Den konsten behärskar vissa galant, andra mindre bra och några inte alls. En del behärskar den inte pga annat som hänt/pågår i deras liv eller en alltför pressad arbetssituation. Sådant skall en chef se och ta tag i innan det resulterar i kränkningar eller t.ex. hårda nypor från personalen.

Det kan också vara den mer timida, och lågmälda vårdtagaren som får ta "skiten".

Det finns absolut några få som inte bör arbeta i vården eller som gjort sitt och bara har bitterhet kvar att ge.

Men de allra flesta gör ett fantastiskt jobb och alla behöver få höra det för att fortsätta trots indragningar och stressig arbetsmiljö.

'

Med skriverierna som varit har vårdtagare, patienter och anhöriga blivit mer på sin vakt. Det är naturligt men skapar osäkerhet hos personalen. Det är svårt att bemöta oron och i vissa fall misstänksamheten. Det försvårar arbetet att ge en god omvårdnad om den ständigt blir ifrågasatt. Omvårdnaden (som faktiskt är en vetenskap) tappar då riktning och fokus. Det gäller även medicinska insatser. I vissa fall väljer läkare att ordinera efter anhörigas önskemål trots att det rent medicinskt inte gör någon nytta eller till och med kan medföra vissa risker. Detta gissningsvis av rädsla att bli anmälda.

Ett exempel på detta är att ge dropp i livets slutskede. Det vi inom vården kallar "anhörigdropp". Den svårt sjuka och döende patienten har slutat äta och dricka. Naturligtvis skapar detta oro och vanmakt hos anhöriga. De vill sin nära det bästa som kan tänkas och vill därför att man åtminstone ger vätska. Här bör det informeras noga om hur kroppens vitala funktioner sakta men säkert trappas av. Njurarna slutar att fungera vilket i sin tur leder till att den vätska som finns i blodomloppet och skall pumpas runt av ett allt svagare hjärta läcker ut i omgivande vävnad och i lungorna. Detta kan leda till ett massivt lungödem eller i dagligt tal vätska i lungorna. Det leder till rosslig, tung andning och svår ångest. Syreupptaget blir minimalt och patiénten kan kvävas till döds om man inte lyckas häva det med vätskedrivande läkemedel, vilket är svårt då kroppen inte kan omsätta detta när njurarna slagits ut.

Informationen tas ibland emot och i vissa fall inte pga chocktillstånd hos de anhöriga. Här kan man välja att fortsätta informera och stötta samt våga ta ett riktigt beslut även om det går emot de närsteåendes vilja, eller att sätta ett dropp som man måste vakta noga och låta droppa extremt långsamt, så långsamt att det bara är för syns skull i många fall.

Ett annat exempel är att sätta upp grindar på sängen för att motverka fallolyckor, många gånger gäller det dementa och oroliga patienter som saknar förmåga att själva ta ställning och glömmer att de inte kan stå på benen. Anhöriga tycker att det ser hemskt ut att mamma är instängd i sin säng. Man väljer då att inte sätta upp grindar och mamma ramlar och slår sig ideligen med nya frakturer och lidande som följd. Även här krävs information och att man står på sig. Men det gäller att våga och att riskera en anmälan.

En variant är att bädda på en madrass på golvet, särskilt i de fall patienten klättrar över grindarna och därför inte kan ha grindar på sängen. Även detta ser ju bedrövligt ut i anhörigas ögon. Inte skall väl deras kära far ligga på golvet.

Med detta vill jag säga att allt inte är svart eller vitt, att vi alla är människor och försöker göra vårt bästa. Fortsätt ifrågasätt och fortsätt informera, sakligt och lugnt. Kom ihåg att allt inte alltid är som det ser ut.

Ha en riktigt bra dag alla!